Då en person ger uttryck för att han/hon begär att offentligt biträde ska förordnas vid en prövning enligt Dublinförordningen (Dublin III), måste Migrationsverket genom beslut ta ställning till biträdesfrågan innan frågan om överföring avgörs.

En man ansökte i januari 2014 om asyl i Sverige och hans ansökan handlades enligt den omarbetade Dublinförordningen som trädde i kraft den 1 januari 2014[1].  Vid muntlig kommunikation om att Migrationsverket övervägde överföring till Frankrike upplystes mannen om att Migrationsverket ännu inte hade avgjort frågan om han hade rätt till offentligt biträde och att den frågan skulle avgöras senare. På fråga om mannen hade något ytterligare att anföra inför en kommande överföring till Frankrike, svarade han att han inte visste vad han skulle göra och behövde hjälp. Därefter avgjorde Migrationsverket ärendet genom att avvisa ansökan och förordna om överföring till Frankrike.

Migrationsöverdomstolen anser att mannens uttalande om att han behövde hjälp måste i sammanhanget uppfattas som en begäran om offentligt biträde. Migrationsverket hade innan beslutet inte tagit ställning till frågan om offentligt biträde, vilket företrädaren för verket hade upplyst mannen om att så skulle ske.

Migrationsöverdomstolen anser att Migrationsverket antingen borde ha förordnat ett offentligt biträde, eller också fattat beslut om att avslå begäran om biträde (jfr artikel 27.5 – 6 Dublinförordningen). Migrationsverkets och migrationsdomstolens beslut upphävdes och målet återförvisades till Migrationsverket för prövning av överföringsfrågan. Om Migrationsverket skulle anse att mannen var berättigad till offentligt biträde bör han bistås av biträdet även under verkets prövning.