Utvisning av den sökande till Irak strider inte mot artikel 2 (rätten till liv) eller artikel 3 (förbud mot omänsklig eller förnedrande behandling och/eller bestraffning) i Europakonventionen. Sökandens hälsa ansågs inte heller så allvarlig att utvisningen var ett brott mot nämnda artiklar.

Bakgrund

T.K.H, sunnimuslim från Mosul, kom till Sverige i december 2007. Efter att Saddam Husseins regim föll tjänstgjorde han från oktober 2003 i den nya irakiska armén. Detta medförde att han samarbetade med amerikansk trupp. På grund av sin militärtjänstgöring hade han blivit hotad och illa behandlad. I slutet på 2004 hade terrorister kastat en granat mot honom och hans kollegor, han hade då skadat sin fot. I mars 2006 hade militärbasen där han tjänstgjorde träffats av två självmordsbombare varför 25 irakier och 5 amerikaner hade dödats. T.K.H. hade själv skadats allvarligt och legat på sjukhus i två och en halv månad. Efter händelsen i mars 2006 slutade han sin militärtjänstgöring och flyttade till Mosul för att bo där med sin familj. I juni 2007 då han var ute på gården med sin syster, kom en bil körande, båda träffades av skottlossning från fordonet. Han hade åter igen blivit inlagd på sjukhus och då fått veta av sin bror att han hade fått ett brev med dödshot. Därefter bodde T.H.K. i fem månader hos en vän i Mosul innan han lämnade Irak för Sverige. I sin asylansökan åberopade han de skador han fått och bifogade utdrag från sin sjukjournal. Han vänstra ben var skadat och han mådde psykiskt dåligt på grund av de traumatiska händelser han hade upplevt.

Migrationsverket avslog T.K.H:s ansökan, migrationsdomstolen fastställde avslagsbeslutet och Migrationsöverdomstolen meddelade inte prövningstillstånd.

Europadomstolens bedömning

Domstolen konstaterade först att den allmänna situationen i Irak inte var sådan att det rådde ett urskillningslöst generellt våld och att konflikten var så extrem att det fanns grundad anledning att anta att en civilperson genom att bara vistas där löpte risk att dödas eller skadas varför han eller hon därför skulle beviljas uppehållstillstånd. I internationella rapporter redogjordes för att situationen i landet var fortsatt besvärlig men sedan 2007, då våldet nådde sin kulmen, har det sakta men säkert blivit lugnare i landet.

Beträffande T.K.H:s individuella skäl konstaterades först att det fanns rapporter som gjorde gällande att Iraks säkerhetsstyrkor utsattes för frekventa attacker av olika väpnade grupper och att många irakiska soldater och poliser hade dödats. Eftersom det dock var över sju år sedan T.K.H. slutade sin militärtjänstgöring, ansågs det osannolikt att han skulle riskera att utsättas för en personlig attack. Europadomstolen fäste avseende vid att händelserna hade inträffat i slutet på 2004 och i mars 2007. Även om T.K.H. hade skadats allvarligt, måste man se dessa angrepp som uttryck för att han hade varit i tjänst och inte som personligt riktade mot honom. Vidare konstaterades att 15 månader efter att T.K.H. hade slutat som militär, hade han inte utsatts för något ytterligare. Den skjutning som han och hans syster hade råkat ut för när de befann sig på gården föreföll att ha varit riktad mot familjen, men motivet till attacken var okänt. Även om Europadomstolen inte ifrågasatte att angreppet kunde ha hämndmotiv pga. T.K.H:s militärtjänst, beaktades att händelsen inträffade för mer än sex år sedan då våldet i Irak nådde en höjdpunkt. Enligt domstolen fanns det inte några indikationer på att någon av hans familjemedlemmar hade utsatts för anfall eller blivit illa behandlade. T.K.H:s påståenden att personer sökt honom hade han inte kunnat bekräfta. Domstolen menade att T.K.H. inte hade kunnat göra sannolikt att han personligen riskerade att behandlas i strid med artikel 2 eller 3 om han återvände till Irak. Visserligen hade han skadats allvarligt i Irak men enligt domstolen kunde han få den behandling han behövde i sitt hemland. En utvisning av T.K.H. bröt därför inte mot artiklarna 2 och 3 i konventionen.

Två av domarna var skiljaktiga. Den ena menade att klagomålet hade lämnats in för sent. Den andra ansåg att säkerhetsläget hade försämrats i Irak och att 2013 har varit det dödligaste året sedan 2008. Det allmänna säkerhetsläget kunde dock inte motivera att endast närvaron av en asylsökande i landet medförde att han eller hon skulle beviljas uppehållstillstånd. Däremot skulle det försämrade säkerhetsläget tillsammans med T.H.K:s fysiska och psykiska skador vägas samman med hans specifika riskprofil varför T.H.K. därför riskerade att behandlas i strid med artiklarna 2 och 3 i konventionen om han utvisades till Irak.

Domen vann laga kraft den 19 mars 2014.

Observera att säkerhetsläget i Irak har kommenterats av rättschefen den 13 januari 2014 och att det vid prövningen av det individuella skyddsbehovet är nödvändigt att beakta såväl det försämrade säkerhetsläget som det faktum att minoriteter från de oroliga provinserna är i en speciellt utsatt situation. Se också RCI 12/2014 i vilken väpnad konflikt definieras.