Utvisning av en man till Irak strider inte mot artikel 3 (förbud mot omänsklig eller förnedrande behandling och/eller bestraffning) i Europakonventionen eftersom det fanns ett inre flyktalternativ i irakiska Kurdistan (KRI)

Bakgrund

A.A.M. född 1977 i Mosul, ansökte om asyl i Sverige den 24 november 2008. Han var sunnimuslim men praktiserade inte religionen och betraktade sig därför som ateist. Han hyrde ut datorspel och spelkonsoler. En kvinnlig anställd bar inte slöja varför två maskerade män besökte butiken. De påstod sig tillhöra en irakisk gren av al-Qaida. Männen uppmanade A.A.M. att avskeda kvinnan eftersom det stred mot islam att inte bära huvudduk. Han svarade att han i så fall inte ville vara muslim. Trots att kvinnan slutade dagen efter fick sökanden ett brev med en kula i och tillsägelsen att han måste be om ursäkt inför emiren inom fyra dagar. A.A.M. nekade och några dagar senare blev han beskjuten och han fick motta ett dödshot. Strax därpå förstördes hans affär av en bomb. En vän berättade att A.A.M. var eftersökt pga. att polisen trodde att han själv hade förstört butiken för att dölja att han förvarade vapen till terrorister i lokalen. Grannar till A.A.M:s föräldrar berättade att polisen och al-Qaida hade sökt honom flera gånger hos hans mor och far. A.A.M. flydde därför till Dahuk i KRI. Under den månad han stannade där råkade han inte ut för något. Han riskerade att dömas till döden om han återvände till Irak eftersom han dels hade framfört en oacceptabel religiös uppfattning inför al-Qaida representanter, dels var han eftersökt av polisen för samröre med terrorister.

Migrationsverket avslog A.A.M:s asylansökan och Migrationsdomstolen fastställde avslagsbeslutet. I överklagandet till Migrationsöverdomstolen bifogades en kopia av en efterlysning av A.A.M. men prövningstillstånd beviljades inte.

A.A.M. åberopade nya omständigheter sammanlagt fem gånger. Vid ett tillfälle anförde han att hans familj tidigare hade samarbetat med Saddam Hussein varför den nya al-Maliki-regeringen ansåg att de stödde Saddam Hussein. Flera av sökandens släktingar hade arresterats och förts till hemliga fängelser. Vid ett annat tillfälle åberopade A.A.M. att han var felaktigt dömd för terrorism, han bifogade en efterlysning och en dom. Varken Migrationsverket eller migrationsdomstolen ansåg dock att nya omständigheter hade framförts och Migrationsöverdomstolen beviljade inte prövningstillstånd.

Europadomstolens bedömning

Domstolen konstaterade först att enligt internationella rapporter var situationen fortsatt svår i Irak med urskillningslöst våld och dödliga attacker av våldsamma grupper samt diskriminerande och hårt bemötande från myndigheterna. Sedan 2007, då våldet nådde sin kulmen, har det dock sakta men säkert blivit lugnare i landet. Den allmänna situationen i Irak var inte sådan att det rådde ett urskillningslöst generellt våld där och konflikten var inte så extrem att det fanns grundad anledning anta att en civilperson genom att bara vistas i landet löpte risk att dödas eller skadas varför han eller hon skulle beviljas uppehållstillstånd.

A.A.M. yrkade dock inte uppehållstillstånd på grund av den allmänna situationen i Irak utan det var i kombination med att han pga. hoten från al-Qaida samt åtalet och domen för terrorbrott riskerade att bli behandlad i strid med artikel 3 i konventionen.

När det gällde A.A.M:s individuella skäl beaktade Europadomstolen att efterlysningen och domen hade granskats av den irakiska domstolen och båda hade konstaterats vara förfalskade varför dokumenten inte kunde ge stöd åt hans asylskäl. Vidare fästes vikt vid att sökanden först hade sagt att ingen av hans familjemedlemmar hade tillhört Saddam Husseins Bath-parti medan han senare påstått att så var fallet. Däremot accepterade domstolen att han var hotad av al-Qaida.

Därefter granskades om A.A.M. kunde använda sig av ett internt flyktalternativ, dvs. om han kunde bosätta sig i KRI. Om en medlemsstat gör gällande att en sökande kan återvända till ett annat område i hemlandet, måste staten i så fall försäkra sig om att han eller hon inte utsätts för behandling i strid med artikel 3. Vissa villkor måste därför uppfyllas, den sökande måste kunna resa säkert till den utvalda regionen och även få tillstånd att komma in i samt att bosätta sig i landsdelen.

Domstolen konstaterade att KRI enligt internationella källor är ett relativt säkert område var många internflyktingar, oavsett härkomst bor. Det viktigaste för A.A.M:s del var att al-Qaida inte hade en särskilt märkbar närvaro i den delen av landet.

Beträffande möjligheten att ta sig in i KRI framförde domstolen att där redan bor tusentals personer med arabiskt ursprung, även om araber granskas hårdare än exempelvis kristna, men det handlade i första hand om att identitetshandlingarna var äkta. Om sådana saknas föreföll det inte vara några problem att få nya från ett centralt register i Bagdad.

När det gällde att ta sig in i KRI framhöll domstolen att det går reguljärt flyg dagligen från Sverige till Erbil och Sulaymaniya utan mellanlandning i Bagdad varför A.A.M. kunde resa direkt dit utan att först ta sig till södra eller central Irak.

Internflykt medföroundvikligen en viss grad av svårigheter. Personer som vill bosätta sig i KRI kan få svårigheter, exempelvis med att finna ett bra arbete och bostad där, särskilt om de inte pratar kurdiska. Trots detta hade domstolen tillgång till bevis som styrkte att det fanns jobb och att nyinflyttade fick tillgång till sjukvård samt ekonomiskt och annan hjälp från UNHCR liksom från lokala myndigheter. Det saknades indikationer på att de allmänna levnadsförhållandena för en sunnimuslim skulle vara orimliga eller nå upp till en nivå i strid med artikel 3. Det fanns inte heller någonting som antydda att en sökande riskerade att hamna i någon annan del av Irak. Det faktum att A.A.M. bodde i KRI i en månad innan han reste till Sverige talade för att han kunde ta sig till området och bo där.

Europadomstolen fann därför att det för en arabisk sunnimuslim som fruktade att förföljas och bli behandlad i strid med artikel 3, var möjligt med ett internt flyktalternativ i en annan del av Irak, dvs. i KRI.

Med hänsyn till de nämnda omständigheterna kom Europadomstolenfram till, med en skiljaktig röst, att en utvisning av A.A.M. till Irak inte var en kränkning av artikel 3, under förutsättning att han inte återvände till områden utanför KRI.