Tid då en unionsmedborgare avtjänar fängelsestraff avbryter den sammanhängande vistelsetiden och kan inte beaktas som kvalificeringstid för det förstärkt skydd mot utvisning. Det ska dock göras en helhetsbedömning avseende integrationen i den mottagande medlemsstaten har upphört eller inte och då kan lång vistelsetid beaktas.

Målet rörde en unionsmedborgare som hade fått PUR år 2003 och som hade dömts till längre fängelsestraff.

En fråga var hur tioårsperioden för att få ett förstärkt skydd mot utvisning i artikel 28.3 a i rörlighetsdirektivet, 2004/38/EG (och den motsvarande svenska bestämmelsen i 8 kap. 7 a § UtlL) ska beräknas och om den måste vara sammanhängande.

EU-domstolen finner att bortovaro kan påverka det förstärkta skyddet mot utvisning och att den tioåriga uppehållsperioden ska vara sammanhängande och räknas bakåt från beslutet om utvisning.

Nästa fråga var om fängelsestraff avbryter det stadigvarande uppehållet i artikel 28.3 i direktivet (och följaktligen påverkar skyddet mot utvisning). Domstolen uttalar att skyddet mot utvisning bygger på graden av den berörda personens integration i den mottagande medlemsstaten. Ju högre grad av integration, desto högre bör skyddet mot utvisning vara. Om tid för avtjänande av fängelsestraff skulle beaktas för förvärv av PUR eller förstärkt skydd, skulle det stå i strid med rörlighetsdirektivets syfte att främja integration.

Tid då en unionsmedborgare avtjänar fängelsestraff avbryter den sammanhängande tiden, inkluderat tioårsperioden i artikel 28.3, och kan inte beaktas som kvalificeringstid för det förstärkta skyddet. Det ska dock göras en helhetsbedömning om integrationen i den mottagande medlemsstaten har upphört eller inte. I denna bedömning ska personens vistelse om tio år beaktas.