Utvisning av den sökande till Irak strider inte mot artikel 2 (rätten till liv) eller artikel 3 (förbud mot omänsklig eller förnedrande behandling och/eller bestraffning) i Europakonventionen.

Bakgrund

T.A., sunnimuslim från Bagdad, kom till Sverige i november 2007. Han bodde i Karrada, ett shia-dominerat distrikt i Bagdad och började 2003 att arbeta för ett säkerhetsföretag. Efter ett och ett halvt år bytte han till ett annat bolag och i januari 2007 fick han anställning i det största säkerhetsföretaget, som har kontakter med USA:s militär. I maj 2007 tog hans klan avstånd från honom på grund av detta samröre. Genom sitt jobb hade han tillgång till ”Gröna zonen”, dvs. det internationella området i Bagdad. T.A. hade också rätt att bära vapen och att visitera misstänkta. I oktober 2007 besökte Badrmilisen hans hem. T.A:s fru uppmanades att säga till honom att han skulle besöka deras kontor eftersom de ville ställa frågor till honom. Några dagar senare fick han samma budskap från al-Mahdimilisen, som samarbetade med Badrmilisen i området. Den 20 oktober 2007 hittade han ett hotelsebrev på sin bil. Han uppmanades att sluta samarbeta med USA:s militär annars skulle han dödas. T.A. bad sin arbetsgivare om hjälp men fick ingen. Den 1 november 2007 träffades hans hus av en bomb, det blev därför helt förstört. Han misstänkte att det var de två milisgrupperna som låg bakom. Polisen kom till platsen men gjorde inget. T.A. och hans fru flyttade till hans svärföräldrar i en annan del av Karrada. Tre dagar senare begav han sig till Sverige och efterlämnade sin fru och son i Bagdad. I oktober 2008 blev hustrun och sonen angripna hemma hos svärföräldrarna. I slutet på 2008 besökte en vän hans förstörda hus och fann då ett annat hotelsebrev som var adresserat till T.A. Denna försändelse vidarebefordrades av hans fru till Sverige. T.A. menade att han riskerade att förföljas av miliserna och hans klan om han återvände till Irak. Han oroade sig också för att han skulle bli illa behandlad av USA:s militär dels eftersom de kunde tro att han hade lämnat information om dem, dels på grund av att han hade haft med sig sitt id-kort när han reste från Irak.

Migrationsverket avslog T.A:s asylansökan, vilket migrationsdomstolen fastställde. Migrationsöverdomstolen beviljade inte prövningstillstånd.

Europadomstolens bedömning

Europadomstolen uttalade först att den allmänna situationen i Irak inte är sådan att en asylsökandes blotta närvaro i landet medför att han eller hon beviljas uppehållstillstånd. I internationella rapporter redogörs för att situationen i landet är fortsatt besvärlig men sedan 2007, då våldet nådde sin kulmen, har det sakta men säkert blivit lugnare i Irak. Domstolen konstaterade därefter att T.A. inte påstod att säkerhetsläget ensamt skulle hindra honom från att återvända till Irak.  Det var situationen i landet i kombination med omständigheten att han har arbetat för säkerhetsföretag, varav ett med kopplingar till USA, och att han gjorde gällande att han har utsatts för attentat och hot från två milisgrupper på grund av hans arbete, som medförde att han riskerade att utsättas för allvarliga övergrepp i strid med artiklarna 2 och 3 om han återvände till Irak.

Europadomstolen bedömde därefter T.A:s trovärdighet. Han hade lämnat in en del dokument enligt vilka hans bror och grannar hade berättat för polisen att fyra män hade gått in i T.A:s hus i oktober 2008, således ett år efter att det hade total förstörts. På fråga från Migrationsverket hade T.A. inte kunnat förklara hur de hade kunnat göra detta om byggnaden hade förstörts. Tillsammans med andra delar av hans berättelse menade Europadomstolen därför att T.A. var mindre trovärdig. Domstolen betonade också att det måste fästas vikt vid att T.A. inte hade kunnat bekräfta hoten och attackerna av de två milisgrupperna. Likaså tog Europadomstolen hänsyn till att T.A. hade lämnat Irak i november 2007, nästan 6 år före Europadomstolens avgörande, och att han sedan dess inte hade arbetat på något säkerhetsföretag. Det intresse milisgrupperna kunde ha för T.A. hade därför minskat betydligt. Slutligen menade domstolen att T.A. inte hade kunnat göra sannolikt att han riskerade att bli illa behandlad av hans klan eller USA:s militär.

Med hänsyn till dessa omständigheter fann Europadomstolen därför att en utvisning av T.A. inte bröt mot artiklarna 2 och 3 i Europakonventionen.

Två av sju domare var skiljaktiga. De menade att en utvisning skulle strida mot artiklarna 2 och 3 på grund av T.A:s samröre med USA:s militär, dvs, tillskriven politisk uppfattning.