Beslutet gäller en bangladeshisk kvinnas ansökan om Schengenvisering. Hon skulle tillsammans med sin make som uppgavs vara brittisk medborgare men bosatt i Bangladesh besöka sina anhöriga i Sverige. Hennes ansökan avslogs. Hon hade varken kommit in med handlingar som styrker att hon är familjemedlem till EU-medborgare eller visat att hennes make är medborgare i ett EU-land. Både ambassaden och migrationsdomstolen ifrågasatte hennes avsikt att lämna Schengenområdet innan den sökta viseringen löpt ut. Hon ansågs inte heller kunnat visa att besöket skulle vara angeläget.

Migrationsöverdomstolen beviljar prövningstillstånd.

Migrationsöverdomstolen konstaterar inledningsvis att kvinnan inte har visat några handlingar som styrker hennes uppgifter om att maken är brittisk medborgare och därmed skyldig att inneha visering för att besöka Schengenområdet. Därefter hänvisar domstolen till bestämmelserna i viseringskodexen och Europeiska kommissionens handledning och uttalar sig om ambassadens upplysningsskyldighet. Enligt domstolen skulle ambassaden på ett tydligt sätt upplyst kvinnan om vilka handlingar som hon hade behövt lämna in för att styrka rörlighetsdirektivets tillämplighet i hennes fall och berett henne tillfälle att komma in med sådana handlingar. När så inte skett skulle migrationsdomstolen antingen läkt bristen genom att själv vidta åtgärder eller visat målet åter till ambassaden. Migrationsöverdomstolen anser att varken ambassaden eller migrationsdomstolen kan i det här fallet anses ha gjort vad som ankommit på dem.

Målet avskrivs från vidare handläggning eftersom den avsedda tiden för ansökan hade passerats.