X är man och född år 1987. År 2002 när han var 15 år, ansökte han tillsammans med sin mor om asyl. Migrationsverket beslutade om avvisning och beslutet preskriberades år 2009. Mannen och modern ansökte därefter på nytt om asyl. Migrationsverket beviljade i juni 2011 modern permanent uppehållstillstånd och flyktingstatusförklaring på grund av sur place-skäl. Verket avslog mannens ansökan och beslutade om utvisning.  

Migrationsöverdomstolen (MiÖD) fann att X inte hade åberopat moderns sur place-skäl och att det inte fanns något som tydde på att myndigheterna i hemlandet skulle intressera sig för X som inte har deltagit i moderns aktiviteter. Han kunde därför inte anses som flykting på denna grund. MiÖD uttalar att därefter är det nödvändigt att överväga om X ändå ska beviljas uppehållstillstånd enligt principen om familjens enhet. MiÖD framhåller här att en individuell prövning får göras i varje enskilt fall.

MiÖD går igenom principen om familjens enhet enligt bl a UNHCR:s handbok, artikel 23 i skyddsgrundsdirektivet och 5 kap. 1 § utlänningslagen. Vidare analyseras familjebegreppet i rättsfall från Europadomstolen. Enligt dessa kan unga vuxna som inte har bildat egen familj och som bott med föräldrar och i förekommande fall syskon ses som en familjeenhet tillsammans med dessa.

X och hans mor hade levt tillsammans i hemlandet och enligt egna uppgifter hade de levt tillsammans i Sverige hela tiden sedan år 2002. Det hade inte framkommit något som tydde på att X hade bildat en egen familj. MiÖD fann att X och hans mor måste betraktas som en familj enligt UNHCR:s handbok och i Europakonventionens mening. Mot denna bakgrund och med beaktande av att modern är flykting och därmed inte kan återvända till hemlandet kunde en utvisning av X inte anses som proportionerlig. Han beviljades permanent uppehållstillstånd som flykting med stöd av 5 kap. 1 § första stycket utlänningslagen.