En utvisning av de sökande till Irak bryter inte mot artikel 2 (rätt till liv) eller artikel 3 (förbud mot omänsklig eller förnedrande behandling) i Europakonventionen då det finns ett inre flyktalternativ i de tre norra provinserna, KRG.  De sökande är kristna från Bagdad och Mosul.

Bakgrund

De sex ärendena rör enskilda och familjer som kom till Sverige mellan år 2007 och 2009 och som anfört att de lämnat Bagdad respektive Mosul bland annat eftersom de blivit förföljda på grund av att de är kristna. I fem av ärendena anfördes att de sökande blivit hotade av olika islamistiska grupper bl.a. om att konvertera till islam. I flera av ärendena hade anhöriga till den sökande blivit kidnappade och/eller dödade. I ett ärende anfördes även skyddsbehov pga. sexuell läggning och i ett annat skyddsbehov pga. kön. I samtliga ärenden har Migrationsverket avslagit ansökningarna vilket inte ändrats av migrationsdomstol. Inget av ärendena har beviljats prövning i Migrationsöverdomstolen.

Europadomstolens bedömning

Europadomstolen konstaterar att även om det generella läget i Irak fortfarande är svårt tycks den allmänna situationen långsamt förbättras. Den allmänna situationen i Irak inte är sådan att den i sig medför att en utvisning dit medför en kränkning av artikel 3.

Europadomstolen noterar dock att läget för religiösa minoriteter snarare synes ha förvärrats under de fyra år som gått sedan domstolen i F.H. mot Sverige bedömt att enbart den omständigheten att sökanden var kristen inte medförde att han riskerade att utsättas för behandling i strid med artikel 3 vid ett återvändande. Europadomstolen uttalar att frågan uppkommer om kristnas utsatta situation nu är sådan att alla i gruppen riskerar behandling i strid med artikel 3. Europadomstolen anser dock att den inte behöver ta ställning till den frågan eftersom det finns ett internflyktsalternativ till de kurdstyrda delarna av Irak.

Domstolen konstaterar att artikel 3 inte hindrar stater från att pröva om det finns ett internflyktsalternativ så länge vissa garantier är uppfyllda. Den utvisade måste kunna resa till det aktuella området, släppas in i det och kunna bosätta sig där (jfr. Sufi and Elmi mot Storbritannien). Domstolen anser att de tre norra provinserna i Irak, Dahuk, Erbil och Sulemaniyah, som utgör den kurdiska regionen, KRG, är ett relativt säkert ställe där kristnas rättigheter i allmänhet respekteras.

När det gäller möjligheten att resa in i KRG har vissa källor uppgett att gränskontrollerna är inkonsekventa och varierar från kontroll till kontroll. De svårigheter som vissa har vid gränskontrollerna tycks dock inte drabba kristna. När det gäller krav på sponsor tyder viss landinformation på att det inte behövs för vare sig inresa eller bosättning eller att kristna i vart fall kan nominera en senior präst som sponsor och därför inte behöver känna någon personligen att gå i god för dem.

Domstolen anför vidare att internflykt oundvikligen medför vissa svårigheter men att det inte finns någon indikation på att levnadsförhållandena i KRG för en kristen skulle vara orimliga eller medföra behandling i strid med artikel 3. Inte heller finns det en verklig risk att personen skulle hamna i någon annan del av Irak. Sammanfattningsvis anser domstolen därför att internflykt till den kuridiska regionen är ett möjligt alternativ för en kristen som riskerar förföljelse eller illa-behandling i andra delar av Irak.   

Europadomstolen går sedan vidare och prövar om de individuella skäl som anförts i målen medför att internflykt till KRG skulle vara i strid med artikel 3 men anser inte att det skulle vara det i något av målen. När det gäller sökanden som anfört skyddsbehov pga. sexuell läggning (M.K.N.) anses det finnas trovärdighetsbrister varför domstolen inte tar ställning till om situationen för homosexuella, vilken konstateras vara svår i hela Irak, är sådan att en utvisning dit skulle vara i strid med artikel 3. Att mannen i ett ärende (A.G.A.M.) har fru och barn med permanenta uppehållstillstånd i Sverige utgör inte heller hinder mot utvisningen. Domstolen noterar att han inte anfört att en utvisning skulle vara i strid med hans rätt till familjeliv i artikel 8 i Europakonventionen och att det kan prövas i en eventuell senare process. Kvinnor i Irak konstateras vara i en missgynnad situation jämfört med män men domstolen anser inte situationen är sådan att det finns risk för könsrelaterad illa-behandling i strid med artikel 3 (M.Y.H. och övriga) (kvinnorna i ärendet har sökt och förväntas återvända tillsammans med make respektive far).

I samtliga domar var två av sju domare skiljaktiga i sak.

För en omfattande redogörelse av landinformation om situationen i Irak, situationen för kristna och möjlighet till internflykt, se M.Y.H. och övriga.