EU-domstolen gör följande tolkning av artikel 6.1 återvändandedirektivet (2008/115/EG jämförd med artikel 5 a och artikel 24.2 i EU-stadgan: Innan en medlemsstat fattar ett beslut om återvändande av ett ensamkommande barn ska den göra en allmän och fördjupad bedömning av det barnets situation och då ta vederbörlig hänsyn till barnets bästa. Medlemsstaten ska försäkra sig om att det finns ett lämpligt mottagande för det aktuella barnet i mottagarlandet.
En medlemsstat får inte göra åtskillnad mellan ensamkommande barn enbart utifrån deras ålder i syfte att kontrollera om det finns ett lämpligt mottagande i mottagarlandet.
Efter ett beslut om återvändande av ett ensamkommande barn och efter att i enlighet med artikel 10.2 i återvändandedirektivet ha försäkrat sig om att barnet kommer att överlämnas till en familjemedlem, en utsedd förmyndare eller en lämplig mottagningsenhet i mottagarlandet, får medlemsstaten inte underlåta att avlägsna barnet till dess att det fyller 18 år.
Skriv ut
Migrationsverket, EU-domstolen, 2021-01-14
Ämnesord:
Rättsfallssamling
Rättsfallsämnesord:
Praxis, Verkställighet, Återvändandedirektivet, Barn, Barnets bästa, EU-domstolen, Internationella avgöranden, Återvändande, Situation i hemlandet, Praktiskt verkställighetshinder, Ensamkommande barn
Tema:
Synnerligen ömmande omständigheter
Underkategori:
Barn
Tema:
Verkställighetshinder
Underkategori:
Praktiskt verkställighetshinder
