Sammanfattning av EU-domstolens dom den 14 maj 2019 i mål C-391/16, C-77/17 och C-78/17 (stora avdelningen)

Vid prövningen av artikel 14.4 – 6 i skyddsgrundsdirektivet har det inte framkommit någon omständighet som kan påverka giltigheten av dessa bestämmelser mot bakgrund av artikel 78.1 FEUF och artikel 18 EU-stadgan.

Målet gällde om artiklarna 14. 4 och 14.5 i skyddsgrundsdirektivet om återkallelse av flyktingstatus på grund av skydd för allmän ordning och säkerhet o. dyl. strider mot artikel 1 i Genèvekonventionen (1).

EU inte är part i konventionen. EU-domstolen konstaterar dock att EU-fördraget och EU-stadgan (2)  ålägger EU att följa Genèvekonventionen. Därför är EU-domstolen behörig att kontrollera att skyddsgrundsdirektivet tolkas på ett sätt som iakttar skyddsnivån i konventionen.

EU-domstolen uttalar att skyddsgrundsdirektivet grundar sig på Genèvekonventionen och syftar till att artikel 1 i konventionen iakttas fullt ut. Definitionen av begreppet ”flykting” i direktivet är i stort sett samma som i konventionen. Begreppet ”flyktingstatus” i direktivet är en fastställelse av redan existerande rättigheter och konstituerar inte ställningen som flykting (p. 83-85 i domen).

Artikel 13 och 14 i skyddsgrundsdirektivet behandlar beviljande och återkallelse av flyktingstatus. Flyktingstatus innebär att personen får de rättigheter och de förmåner som anges i kapitel VII i direktivet. Några av dessa saknar motsvarighet i konventionen och direktivet ger alltså ett starkare skydd än konventionen, bl. a. genom rätt till uppehållstillstånd (artikel 24.1), p. 91.

Artikel 14.4 och 14.5 i skyddsgrundsdirektivet motsvarar i huvudsak artikel 33.2 i Genèvekonventionen. Artikel 4 och 19.2 i EU-stadgan innehåller dock ett absolut förbud mot tortyr samt omänsklig och förnedrande behandling och utvisning till en stat där det finns allvarlig risk för att utsättas för en sådan behandling. EU-domstolen finner att unionsrätten ger ett mer utvidgat skydd av flyktingar än Genèvekonventionen (p. 94-96). Vidare medför inte ett återkallande av en flyktingstatus enligt artiklarna 14.4 – 6 skyddsgrundsdirektivet att personen förlorar sin ställning som flykting (p. 100).

Återkallelsen av flyktingstatus kan medföra att personen inte har rätt till uppehållstillstånd enligt artikel 24.1 i direktivet. Detta hindrar inte att en person kan ha någon annan rättslig grund att vistas i landet. Personen bör i vart fall ha de rättigheter som anges i Genèvekonventionen (p. 106). I vart fall måste medlemsstaten iaktta rätten till respekt för privat- och familjelivet i artikel 7 EU-stadgan (motsvarande artikel 8 Europakonventionen), rätt till arbete, social trygghet och hälsoskydd (artikel 14, 34 och 35 i EU-stadgan).

Även om det är förenligt med artikel 33.2 Genèvekonventionen att utvisa personer som omfattas av artikel 14.4 och 14.5 i skyddsgrundsdirektivet, så får de inte utvisas om deras grundläggande rättigheter enligt artikel 4 och 19.2 i EU-stadgan kränks. Flyktingstatusen kan visserligen återkallas men detta påverkar inte personens ställning som flykting för det fall han/hon uppfyller de materiella villkoren för att betraktas som flykting enligt direktivet. artikel 2 d och kapitel III i direktivet. Denna tolkning säkerställer att den lägsta skyddsnivå som anges i Genèvekonventionen inte åsidosätts (p. 110-111).

Slutsatsen är att vid prövningen av artikel 14.4 – 6 i skyddsgrundsdirektivet har det inte framkommit någon omständighet som kan påverka giltigheten av dessa bestämmelser mot bakgrund av artikel 78.1 FEUF och artikel 18 EU-stadgan.

---

(1) Direktiv 2011/95/EU om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (omarbetning). Enligt artikel 14.4 får en flyktingstatus återkallas om personen utgör en fara för säkerheten eller en samhällsfara i medlemsstaten.

En sådan person vars flyktingstatus återkallats enligt denna bestämmelse ska enligt artikel 14.6 ha de rättigheter som anges artiklarna 3, 4, 16, 22 och 31 i Genèvekonventionen. Vidare artikel 32 som ger en stat möjlighet att utvisa en flykting på grund av hot mot nationell säkerhet eller allmän ordning, samt artikel 33 som har ett förbud om utvisning till stat där personen riskerar förföljelse.

(2) Fördraget om EU:s funktionssätt (FEUF) respektive EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.

Huvuddokument:

Sökhjälpöppnas i nytt fönster
 Skriv ut
Dokumentinformation
Instans:
EU-domstolen
Beslutsdatum:
2019-05-14
Dokumentnr:
43378
 
Referens:
Migrationsverket, EU-domstolen,
Sammanfattning av EU-domstolens dom den 14 maj 2019 i mål C-391/16, C-77/17 och C-78/17 (stora avdelningen),
2019-05-14
 

Ämnesord:

Praxis, Internationella avgöranden

Rättsfallssamling

Rättsfallsämnesord:
Artikel 8, Non-refoulement, Praxis, Rättighetsstadgan, Skyddsgrundsdirektivet, EU-domstolen, Europakonventionen, Genèvekonventionen, Internationella avgöranden, Uppehållstillstånd, Flyktingstatus, Återkallelse av flyktingförklaring, Flyktingar, Hot mot allmän ordning och säkerhet

Tema:
Skyddsskäl

Underkategori:
Återkallelse av skyddsstatus