En utvisning till Bangladesh bedöms strida mot artikel 3 med hänsyn till klagandens sexuella läggning, oppositionella aktivitet samt dennes religiösa tillhörighet.

Bakgrund

Beslutet gäller en vuxen man, M, från Bangladesh.

De närmare faktiska omständigheterna var enligt M bl.a. följande. – Han tvingades fly från Bangladesh på grund av politiska och religiösa skäl samt med anledning av sin sexuella läggning. I Bangladesh var han medlem i ett politiskt parti som heter Bikolpo Dhara Bangladesh (BDB). 2004 blev han ordförande i partiets ungdomsavdelning i distriktet Sreengar. I likhet med andra anhängare av BDB hotades han av anhängare till det rivaliserande partiet Bangladesh National Party (BNP). Samtidigt förföljdes anhängare av BDB av polisen. I juni 2004 dödades en nära vän till honom av BNP-anhängare. Polisen anklagade honom för mordet och utsatte honom för olika former av tortyr. I augusti 2004 greps han på nytt av polisen som anklagade honom för delaktighet i ett terrordåd. Även denna gång utsattes han för allvarliga övergrepp. Att beakta också är att han är hindu och således tillhör en förföljd religiös minoritet i Bangladesh. Vidare är han homosexuell. När denna omständighet blev känd utlyste en lokal imam en fatwa mot honom. Han lämnade därmed hemmet och åkte till Dhaka. Det framkom dock att både polisen och islamistiska fundamentalister letade efter honom på grund av de falska anklagelserna mot honom och på grund av hans homosexualitet. Han bestämde sig då, efter ett misslyckat självmordsförsök, för att lämna landet. Han kom till Sverige och ansökte om asyl. Till stöd för asylansökan lämnade han bl.a. in sitt pass, en affisch med fatwan, intyg om sitt medlemskap i BDB och ett svenskt medicinskt journalutdrag. Han begärde, utan framgång, att Migrationsverket skulle företa en tortyrskadeutredning.

Den nationella prövningen

I juni 2005 avslog Migrationsverket M:s asylansökan. Beslutet motiverades bl.a. enligt följande. – I och med att det saknas flera sidor i passet kan M inte anses ha styrkt sin identitet. M:s politiska aktiviter i hemlandet var begränsade. Tortyren var en isolerad händelse och M borde ha vänt sig till en högre nivå inom myndigheterna för att klaga om övergreppet. Det saknas vidare bevisning om att det pågår ett brottmål mot M. Inte heller innebär M:s religiösa bakgrund att han är i behov av internationellt skydd. Visserligen är homosexualitet förbjudet i Bangladesh och kan teoretiskt sett straffas med livstids fängelse men i praktiken pågår inte någon förföljelse av homosexuella i landet.

I samband med överklagandet till migrationsdomstolen gav M in två läkarintyg, från 2006 och 2007, som anger att han lider av PTSD och är i behov av långvarig behandling. Migrationsdomstolen avslog överklagandet och angav att det visserligen saknades underlag för att ifrågasätta M:s trovärdighet men att hans uppgivna skäl däremot, bl.a. med hänsyn till att M inte var en ledande politiker, är otillräckliga för att han ska kunna beviljas uppehållstillstånd.

Parternas huvudsakliga inställning i kommittén

M anförde bl.a. följande. – Han vidhåller att han riskerar tortyr i Bangladesh och påpekar bl.a. att den medicinska bevisningen belägger att han har ärr på större delen av kroppen.

Sverige anförde bl.a. följande. – De svenska migrationsmyndigheterna har tillämpat samma principer som kommittén och har fattat ett korrekt beslut. Den allmänna situationen för de mänskliga rättigheterna i Bangladesh är i och för sig bekymmersam. Situationen har också förvärrats i samband med uppskjutningen av valet 2007. Däremot innebär inte den allmänna situationen en personlig risk för tortyr. Det ska också beaktas att den politiska situationen i Bangladesh har förändrats och att BNP inte längre är det ledande partiet. Det har inte framkommit att myndigheterna skulle ha ett aktuellt intresse för M och han har inte heller visat varför han inte kan styrka att det pågår rättsprocesser mot honom. Vidare respekteras, generellt sett, rätten att utöva sin egen religion i Bangladesh och nästan 10 % av befolkningen är hinduer. Lagstiftningen mot homosexuella används selektivt. I fall det ändå skulle finnas någon hotbild mot M är denna begränsad till ett mindre geografiskt område. M kan därmed undgå eventuella problem genom att flytta inom landet. När det gäller de inträffade övergreppen noteras att M inte verkar ha insisterat på en tortyrskadeutredning sedan denna begäran avslogs av Migrationsverket. Den befintliga medicinska bevisningen rör huvudsakligen M:s psykiska hälsotillstånd. Även om kommittén skulle anse att M har utsatts för tortyr innebär detta inte att han har belagt en framtida risk. När det gäller M:s uppgivna sexuella läggning är det egendomligt att M:s familj inte visste något under en längre tid, trots att M ska ha sammabott med sin pojkvän sedan 1997. Det största problemet med homosexualitet i Bangladesh är den sociala stigmatiseringen. Skulle det vara så att det uppstår problem från lokala myndigheter kan M flytta till en annan del av landet. När det gäller uppgifterna om fatwan noteras det att M inte vet om fatwan har spridits i hela landet. Vidare, har det gått lång tid sedan M lämnade Bangladesh. Finns det någon kvarstående hotbild är denna av lokal karaktär.

Kommitténs bedömning

Inledningsvis noterar kommittén att Sverige har medgett att den allmänna situationen i Bangladesh har förvärrats och att polisen använder sig av tortyr och annan illabehandling. Denna situation är relevant men innebär inte i sig att M är utsatt för en personlig risk.

När det gäller M:s sexuella läggning är det ostridigt att homosexuellt umgänge är straffbart och kan innebära livstids fängelsestraff i Bangladesh. Att myndigheterna inte aktivt förföljer homosexuella utesluter inte att sådan förföljelse kan förekomma.

När det gäller fatwan är Sveriges argumentation, om att M inte har vetskap om i vilken omfattning uppgifter om denna har fått spridning i landet och att den kanske bara är av lokal karaktär, orättfärdig, eftersom det vore omöjligt för M som befinner sig utanför landet att bevisa motsatsen. Vidare utgör inte idén om en ”lokal hotbild” ett mätbart kriterium och kan inte anses fullständigt skingra den personliga risken för tortyr. Enligt kommitténs uppfattning har Sverige inte heller i tillräcklig utsträckning motiverat på vilket sätt den tid som förflutit skulle minska risken för att M förföljs på grund av sin sexuella läggning.

Inträffad tortyr är i sig inte avgörande för att bedöma om en utlänning löper en personlig risk för tortyr vid ett återvändande till hemlandet men det utgör dock en relevant omständighet. Kommittén noterar att den ingivna medicinska bevisningen bekräftar ett orsakssamband mellan M:s fysiska skador, hans nuvarande psyksiska hälsa och den illabehandling han utsattes för under 2004.

Vid en sammanfattande bedömning och med särskilt beaktande av den medicinska bevisningen, M:s tidigare politiska aktiviteter, den risk för förföljelse som han löper till följd av sin homosexualitet och tillhörighet till en minoritetsgrupp, anser kommittén att M i tillräcklig utsträckning har visat att han löper en personlig, verklig och förutsebar risk för att utsättas för tortyr om han skulle tvingas återvända till hemlandet. Under dessa förutsättningar skulle en utvisning till Bangladesh vara i strid med artikel 3.