En utvisning till Bangladesh av en oppositionell kvinna som med medicinsk bevisning styrkt tidigare tortyr bedöms utgöra en kränkning av artikel 3. Detta trots att vissa politiska förhållande ändrats i landet till följd av det senaste valet.

Bakgrund

Klaganden i ärendet, TA, är en vuxen kvinna från Bangladesh. TA:s klagan till kommittén omfattar såväl henne själv som hennes dotter född 1996. TA och hennes dotter kom till Sverige i oktober 2000 med ett turistvisum. De ansökte en knapp månad därefter om asyl.

De närmare faktiska omständigheterna var enligt TA bl.a. följande. – Alltsedan 1994 har hon varit en aktiv medlem av Jatiyapartiet i Bangladesh. Hennes make var aktiv i partiet redan långt före detta. Hon blev 1996 utnämnd till sekreterare i den lokala kvinnogruppen av partiet och hade bl.a. till uppgift att tala vid möten och delta vid demonstrationer. Efter att partiet delades 1999 förblev hon och maken aktiva i den fraktion som leddes av Ershad. I september 1999 blev hon gripen varvid hon behandlades illa av polisen i samband med en demonstration. I november samma år blev både hon och maken behandlade illa av medlemmar av Awami League vilka anklagade maken för att ha mördat en av deras medlemmar. Maken gömde sig sedermera varefter medlemmar av Awami League i april 2000 vandaliserade hemmet när de kom för att söka efter maken. Hon anmälde de inträffade till polisen som vägrade vidta några åtgärder när det blev klart för dem att gärningsmännen kom från Awami League. I augusti 2000 greps hon och dottern av polisen tillsammans med medlemmar av Awami League. På polisstationen anklagades hon för illegal vapenhandel och utsattes för allvarlig tortyr och våldtäkt för att tvinga henne att erkänna brottet. Hon blev frisläppt efter att hennes far hade betalat mutor. Därefter fick hon behandling på en privat klinik. Efter ankomsten till Sverige har hon varit i kontakt med släktingar i hemlandet vilka har informerat henne om att polisen har fortsatt att eftersöka henne.

Till stöd för sin asylansökan gav TA in ett kvitto avseende erlagd medlemsavgift till Jatiyapartiet och ett intyg från partiet om att hon varit medlem sedan 1994. TA gav vidare in en medicinsk rapport från ett sjukhus i Bangladesh som bekräftar att hon hade misshandlats och våldtagits, samt två svenska psykologutlåtande vilka visar på både hennes och dotterns mycket dåliga psykiska tillstånd.

Den nationella prövningen

Både Migrationsverket och därefter Utlänningsnämnden avslog TA:s och dotterns asylansökan. Det ifrågasattes inte att TA hade utsatts för tortyr och våldtäkt men detta ansågs vara isolerade gärningar av vissa polismän och inte något som bangladeshiska myndigheter kunde hållas ansvariga för. Vidare konstaterades att TA hade varit medlem i ett legalt parti och endast hade varit en vanlig medlem utan något betydande inflytande samt att Jatiyapartiet är allierat med BNP som numera är det styrande partiet i Bangladesh varför det inte fanns någon rimlig anledning att tro att TA skulle gripas och torteras av polisen vid ett återvändande.

TA lämnade därefter in flera resultatlösa nya ansökningar om uppehållstillstånd av humanitära skäl i samband med vilka ytterligare medicinsk bevisning gavs om hennes ytterligare försämrade psykiska tillstånd som bl.a. hade resulterat i suicidförsök och att hon inte längre kunde ta hand om dottern.  

Parternas huvudsakliga inställning i kommittén

TA anförde bl.a. följande.– Vare sig Migrationsverket eller Utlänningsnämnden har ifrågasatt vad hon anfört om sina politiska aktiviteter, polisens gripande på grund av dessa aktiviteter, den tortyr och våldtäkt hon utsatts för, eller informationen om att polisen har fortsatt leta efter henne i hemlandet. Beskrivningen av den tortyr hon utsattes för överensstämmer också med vad som är allmänt känt om polisens tortyr i Bangladesh. Av en rad rapporter framgår att tortyr från polisen gentemot politiskt oppositionella inte bara är accepterat av den verkställande makten utan också ofta anstiftas och stöds av denna. Valet i Bangladesh kan inte heller sägas ha inneburit en sådan fundamental förändring av de politiska förhållandena i landet att grunderna för förföljelse inte längre skulle finnas. Regeringsskiftet medför inte att personer som varit föremål för falska anklagelser eller åtal för politiska aktiviteter skulle frikännas från dessa. Dessa riskerar fortfarande att gripas, illabehandlas och torteras av polisen. De som i likhet med henne själv tillhör Ershad-fraktionen av Jatyiapartiet är fortfarande i opposition till den sittande regeringen i Bangladesh och politiskt oppositionella, oavsett om de har framträdande positioner eller är verksamma på gräsrotsnivå, grips och torteras av polisen. Vidare har framkommit genom kontakt med hennes föräldrar i hemlandet att fyra civilklädda polismän så sent som i september 2004 efterfrågade henne och maken.

Sverige anförde bl.a. följande.– Även om MR-situationen i Bangladesh är problematisk har förbättringar skett under de senaste åren. Polisen använder sig enligt rapporteringen av tortyr och illabehandling under förhör av misstänkta och våldtäkter av kvinnliga fångar och kvinnor i polisförvar har varit ett problem. Emellertid har inga sådana händelser rapporterats om under 2001. Av rapport från Utlänningsnämndens utredningsresa till Bangladesh i oktober 2002 framgår också att det inte finns någon institutionaliserad förföljelse i Bangladesh och att förföljelse av politiska skäl är ovanlig på gräsrotsnivå. Även om det bedöms klarlagt genom den medicinska bevisningen att TA utsatts för tortyr betyder inte det att hon har underbyggt att hon löper en framtida risk för sådan behandling. Vid valet i oktober 2001 vann Jatyiapartiet 14 platser i parlamentet och det tidigare styrande partiet och TA:s förföljare, Awami League, förlorade makten. Eftersom Awami League inte längre är vid makten finns ingen anledning för TA att frukta förföljelse från polisen. Dessutom hade TA ingen framträdande position inom partiet och har inte lagt fram någon bevisning för att hon fortfarande skulle vara eftersökt av polisen eller skulle riskera tortyr vid ett återvändande. Även om en risk för förföljelse från Awami League skulle föreligga är det fråga om en icke-statlig organisation vars gärningar inte staten kan hållas ansvarig för och således får anses falla utanför tillämpningsområdet av konventionens artikel 3.

Kommitténs bedömning

Kommittén konstaterar att Sverige inte har ifrågasatt att TA tidigare har förföljts, fängslats, våldtagits och torterats. Vidare noterar kommittén vad TA anfört om att hon tillhör en fraktion av Jatiyapartiet som befinner sig i opposition till det styrande partiet och att tortyr av politiska motståndare från myndighetsföreträdare är vanligt förekommande. Vidare tycks den tortyr som TA har utsatts för inte enbart varit en bestraffning för hennes inblandning i politiska aktiviteter utan även utgjort en hämnd för hennes makes politiska verksamhet och dennes förmodade politiska brottslighet. Kommittén noterar också att maken alltjämt håller sig gömd, att den tortyr TA utsattes för inträffade relativt nyligen och har intygats genom medicinsk bevisning, samt att TA fortfarande eftersöks av myndigheterna i Bangladesh.

Mot denna bakgrund bedömer kommittén att det finns grundad anledning att tro att TA skulle riskera tortyr vid ett återvändande till Bangladesh. En utvisning till Bangladesh av TA och hennes dotter skulle således utgöra en kränkning av artikel 3.