Romer, ashkalier och egyptier i Kosovo.

• Sammanfattning
• Bakgrund
• Registrering
• Bosättning och levnadsförhållanden
• Arbete och försörjningsmöjligheter
• Hälsovård
• Utbildning
• Organisationer och politiska partier
• Media
• Säkerhet
• Migration och återvändande

Sammanfattning

• Trots att roma-gruppernas rättigheter i Kosovo i stor utsträckning tillgodoses i gällande lagstiftning kvarstår i praktiken många problem. Diskriminering på arbetsmarknaden och den begränsade rörelsefriheten utgör de största hindren för roma-grupperna att leva ett normalt liv.

• I likhet med alla andra etniska grupper i Kosovo så försöker de olika roma-grupper nu att hävda sin kulturella och språkliga särart. Denna splittring har i praktiken lett till att roma-grupperna inte har kunnat ena sig politiskt eller framgångsrikt lyckats driva frågor om rätten att använda ett eget språk eller att få bättre tillgång till utbildning och arbete.

• Arbetet med återvändande av minoriteter till Kosovo är fortfarande problematiskt. UNHCR och UNMIK verkar för ett frivilligt återvändande av roma-grupperna från närområdet men menar att den säkerhetsmässiga situationen i Kosovo fortfarande är såpass osäker att de inte bör sändas tillbaka med tvång annat än i undantagsfall

• Många personer ur roma-grupperna ser därför migration som en lösning på sina sociala och ekonomiska problem och är därför beredda att satsa alla sina tillgångar på att söka sig till länder där de kan få uppehållstillstånd och skapa sig en framtid för sig och sina barn.

Bakgrund

I Kosovo använder sig det internationella samfundet av samlingsbeteckningen RAE för personer som tillhör de etniska minoriteterna romer, ashkalier och egyptier. Den lokala beteckningen är "maxhup". Dessa roma-grupper har sedan generationer varit bofasta i provinsen och är mer eller mindre integrerade i samhället. Skillnaderna mellan de olika grupperna kan något förenklat beskrivas som att de personer som betecknas som romer har behållit romanes som modersmål medan ashkalier och egyptier har albanska som modersmål samt delar traditioner med den kosovoalbanska majoritetsbefolkningen. De tre gruppernas låga sociala ställning och något mörkare utseende leder ofta till att de utsätts för diskriminerande behandling i skola, arbetsliv etc.

De personer som betecknas som romer tillhör främst stammarna Arlii, Bugurdzi (Kovaci), Gurbeti och Gabeli vilka var och en talar sin egen form av romanes. Personer som inte kan eller vill inordna sig i någon av dessa roma-grupper kallar sig helt enkelt "maxhup". De har vanligen behållit fragment av sin dialekt av romanes men lär sig också albanska. Romerna är generellt sett den mest utsatta roma-gruppen i Kosovo dag.

Ashkalier har i dag har albanska som modersmål. De delar språk och traditioner med majoritetsbefolkningen kosovoalbanerna. Ashkalierna är ofta någorlunda väl integrerade i storsamhället.

Egyptierna växte fram som en egen etnisk grupp i Kosovo under 1990-talet när den dåvarande regimen fann det fördelaktigt att presentera Kosovo som ett multietniskt samhälle och i möjligaste mån minska den kosovoalbanska dominansen. Egyptierna är framförallt bosatta i västra Kosovo. De har också albanska som modersmål och har samma traditioner som ashkalierna och kosovoalbanerna. Integrationen i storsamhället liknar ashkaliernas.

Det är förhållandevis vanligt att äktenskap ingås mellan romer, ashkalier och egyptier. Däremot är det mycket ovanligt med äktenskap mellan etniska kosovoalbaner och personer från dessa minoritetsgrupper.

De flesta romer, ashkalier och egyptier bekänner sig till islam. Majoriteten av de ortodoxa romerna lämnade Kosovo 1999 då de ansågs stå kosovoserberna nära. Romerna i Kosovo tycks ännu inte ha påverkats av de evangeliska väckelserörelser som fått fäste bland andra romer på Balkan.

Man uppskattar att mellan 120,000-150,000 etniska romer, ashkalier och egyptier bodde i Kosovo före konflikten 1999. Framför allt romerna anklagades som grupp för samarbete med den serbiska regimen vilket ledde till att ca 100,000 personer tillhörande roma-grupperna flydde från Kosovo 1999. Man beräknar att 40,000-80,000 begav sig till Serbien, 15,000 till Makedonien, 8,000 till Montenegro och 10,000 till Italien. Flera tusen har senare rest vidare och beviljats asyl eller temporära uppehållstillstånd i olika västeuropeiska länder. I dag finns det troligen färre än 35,000 1 etniska romer, ashkalier och egyptier kvar i Kosovo.

Det saknas en tillförlitlig befolkningsstatistik i Kosovo bland annat därför att kosovoalbanerna bojkottade den senaste folkräkningen som genomfördes 1991. De flesta statistikuppgifter bygger på uppskattningar och de uppgifter som inhämtades under folkräkningen 1981. Det är dock känt att många personer som i dag identifierar sig som etniska ashkalier eller egyptier vid folkräkningen 1981 föredrog att uppge sig vara kosovoalbaner. En ny folkräkning har planerats men genomförandet är skjutet på framtiden.

Registrering

Det saknas centrala folkbokföringsregister i Kosovo. Födslar, äktenskap och dödsfall finns i allmänhet registrerade i folkbokföringsböcker på personernas födelseorter. En persons etniska tillhörighet framgår dock inte av denna registrering.

En hel del personer tillhörande roma-grupperna är inte fullständigt registrerade hos de lokala myndigheterna. Skälen till att romer och i viss mån även ashkalier och egyptier har undlåtit att registrera sig torde främst bero på bristande utbildning och svårigheten att inse värdet av en sådan registrering. De som inte har varit registrerade enligt det äldre systemet har numera svårt att skaffa fram födelseattester och andra handlingar som krävs som underlag för utfärdande av ID-handlingar, pass etc som nu är möjliga att erhålla hos UNMIK-administrationen. Det leder i praktiken att det är svårt för dessa personer att gifta sig, köpa fast egendom, erhålla socialhjälp, registreras i skola etc.

Bosättning och levnadsförhållanden

Roma-grupperna lever vanligtvis inte isolerade i egna byar i Kosovo utan deras bostäder ligger oftast i utkanten av samhällen där andra etniska grupper bor. Deras hus är vanligtvis äldre och kan urskiljas p.g.a. den lägre standarden. Även om roma-grupperna i Kosovo genomgående har ägt sina bostäder så saknar många av dem dokument som styrker äganderätten, en konsekvens av att många har varit dåliga på att registrera sina förehavanden hos myndigheterna. Ägarförhållanden är också generellt svåra att fastställa eftersom de äldre fastighetsregistren för Kosovo har flyttats till Serbien. I jämförelse med andra folkgrupper i Kosovo har också romer, ashkalier och egyptier färre fasta tillgångar.

I städerna är mönstret sådant att romer, ashkalier och egyptier är koncentrerade till särskilda kvarter, så kallade "mahallas". De fanns stora roma-bosättningar i Pristina, Mitrovica och Gjilan. Dessa totalförstördes 1999 och återuppbyggnaden går långsamt. I praktiken är det ytterst få romer, ashkalier och egyptier som har återvänt till sina hem.

I provinshuvudstaden Prishtine/Pristina har några romer fatt sina hus återuppbyggda men endast en familj har återvänt permanent. Övriga romer menar att säkerhetssituationen ännu inte är tillfredställande och bor därför kvar i den närbelägna kosovserbiska enklaven Gracanica, som internflyktingar. I Pristina bor även ca 700 ashkalier. I takt med att säkerhetsläget förbättras har de fått större möjligheter att röra sig fritt i staden och många försörjer sig genom att samla metall och annat återvinningsbart material i de centrala delarna.

Många av de 7,000 romer som bodde i Roma mahalla i den södra delen av Mitrovice/Mitrovica befinner sig sedan 1999 i internflykt i närområdet eller har sökt asyl i västeuropeiska länder. Ca 500 personer har de senaste sju åren bott under undermåliga levnadsförhållanden i fyra läger 2 i den norra delen av Kosovo. Efter segslitna förhandlingar med de lokala myndigheterna och med stora ekonomiska satsningar för området så har ett återuppbyggnadsarbete inletts. Förhoppningen är att roma-familjerna kommer att kunna flytta in i permanenta bostäder i Roma mahalla under sommaren 2006. Tillsammans med andra givare bidrar Sverige med 7,3 miljoner kronor till återuppbyggnaden och återintegreringen.

Tusentals romer och ashkalier levde i staden Gjilan/Gnjilane fram till 1999 när de tvingades fly, framförallt till Makedonien och Bujanovac-området i södra Serbien. Ett mindre antal av dem har fått sina hus återuppbyggda och flyttat tillbaka. I dag bor det drygt 300 romer i kommunen.

I de västra och södra delarna av Kosovo är de olika roma-grupperna bättre tolererade och de är i högre grad integrerade i samhället. Bortsett från allmänna problem med att skaffa sig drägliga inkomster så utövar de sina traditionella näringar och många menar sig inte ha några särskilda problem att röra sig fritt eller t.ex. att utnyttja allmänna kommunikationsmedel.

Ca 1,500 romer, ashkalier och egyptier har de senaste sju åren levt under miserabla förhållanden i de tillfälliga läger i Kosovo som UNHCR upprättade 1999. Säkerhetsläget, bristen på bostäder samt på politisk vilja har lagt hinder i vägen för deras återvändande till sina respektive hemorter. UNMIK har nu beslutat att stänga lägren under 2006 och invånarna kommer att erbjudas alternativa lösningar för sitt boende. I några fall kommer familjerna att få sina hus återuppbyggda på hemorten och i andra fall erbjuds de lägenheter i nybyggda fastigheter där de kommer att betala en symbolisk hyra för sitt boende. Övriga kostnader skall täckas av hemkommunens sociala budget.

Stora ekonomiska satsningar har trots gjorts för att underlätta minoriteternas återvändande. Uppskattningsvis ha ca 71 miljoner Euro 3 mellan 2003-2005 investerats i olika projekt, vilka även omfattar andra minoritetsgruppers (inkl. kosovoserbers) återvändande. Av EARs totala bidrag för återvändande av minoriteter uppges 13,8 miljoner Euro ha gått till återuppbyggnaden av 540 hus för 2000 enskilda individer.

Sverige har under årens lopp genom Sida bidragit med uppbyggnad av 3,500 hus för återvändare till en kostnad av 30 miljoner Euro, Genom Sida stöds återuppbyggnaden av Roma mahalla i Mitrovica och återuppbyggnad av hus för ashkalier i Fushë Kosovë/Kosovo Polje. Sida stöder också några frivilligorganisationer vars verksamhet riktar sig till roma- och ashkali-grupper på olika orter i Kosovo. Sidas regionala satsning på stöd för roma-grupperna på Balkan inklusive Bulgarien, Vitryssland, Rumänien och Turkiet omfattar dels ett ekonomiskt stöd till European Roma Rights Center i Budapest (ERRC), dels bidrag till Roma Education Fund för utbildningsprojekt för romer i regionen.

Enligt UNHCR har 14,400 personer från minoritetsgrupperna återvänt frivilligt till Kosovo. Minoritetsgruppernas återvändande till Kosovo har varit mycket dyrt uträknat per person. Trots det är det i realiteten fler personer, från alla grupper, som lämnar Kosovo än vad som faktiskt återvänder

Arbete och försörjningsmöjligheter

Nära hälften av den arbetsföra befolkningen i Kosovo står utan reguljärt arbete och inkomst, den officiella arbetslöshetssiffran uppgår till 42,5 %. Romer, ashkalier och egyptier är särskilt utsatta och bland dessa grupper är, enligt UNDP, uppemot 75 % av männen och hela 90 % av kvinnorna officiellt arbetslösa.

I Kosovo skall en viss procent av tjänsterna inom den offentliga förvaltningen besättas med personer från minoritetsgrupperna, de är dock ofta vikta för den kosovoserbiska minoriteten. Kraven på utbildning och språkkunskaper gör att många ur roma-grupperna har svårt att hävda sig i konkurrensen om de få lediga arbetstillfällena. Både inom den privata och offentliga sektorn tillämpas i praktiken också ett system där man i första hand anställer släktingar, vänner och bekanta. Som en direkt följd av utvandringen får roma-grupperna en allt svagare ställning i samhället och därmed även ökade svårigheter att konkurrera på en krympande arbetsmarknad.

Med den höga arbetslösheten följer att roma-grupperna och andra socialt svaga grupper är hänvisade till att leva på socialhjälp. Även om de uppfyller de strikta kriterierna så är socialbidragsnormen så låg att det knappast räcker till att försörja en familj. De familjer som inte har kraft eller förmåga att skaffa sig extra inkomster lever i yttersta armod.

Många ur roma-grupperna har tidigare tagit säsongsarbete i jordbruket. Särskilt bland romerna finns numera en utbredd rädsla för att förflytta sig utanför det område där man är känd. De självpåtagna begränsningarna i rörelsefriheten utgör i dag ett påtagligt hinder för deras möjligheter att försörja sig.

Hälsovård

Det saknas ett allmänt sjukförsäkringssystem i Kosovo som garanterar god sjukvård till alla invånare. De flesta romer som är bosatta i de serbiska enklaverna använder sig av de parallella sjukvårdinrättningarna som stöds av Serbiens hälsoministerium. För många romer är dock fortfarande förebyggande läkarvård och mödravård i princip är helt okända begrepp. Ashkalier och egyptier som bor i områden som domineras av kosovoalbanerna vänder sig till deras sjukvårdsinrättningar. Ofta håller den hälsovården lägre standard än den som erbjuds i enklaverna.

Utbildning

I Kosovo är grundskolan 4 obligatorisk och undervisningen är gratis. Numera finns även en obligatorisk förskola knuten till grundskolan. Generellt sett är fortfarande utbildningsnivån låg bland romer, ashkalier och egyptier. 17 % kan inte läsa och skriva, analfabetismen bland kvinnorna är ännu högre och uppgår till 25 % 5. Det finns få exempel på personer som har högre utbildning.

Många roma-familjer har inte råd att ha sina barn i skolan eftersom man själv måste betala för barnens resor, kläder, pennor och böcker. Pojkarnas skolgång prioriteras vanligtvis och det är förhållandevis få roma-flickor som fullföljer grundskolan. Barnen i dessa familjer talar inte albanska eller serbiska när de börjar skolan och bristande språkkunskaper utgör därför ett hinder för dem. Roma-barnen skulle därför behöva förberedande utbildning på romanes. Ytterligare stöd i undervisningen t.ex. genom läxhjälp från studenter skulle kunna leda till bättre resultat för elever som kommer från hem där föräldrarna inte är läs- och skrivkunniga. Det finns inga formella hinder för att man inte skulle kunna driva utbildning på romanes men utvandringen har bidragit till att det numera saknas lärare som skulle kunna bedriva undervisning på språket. Det saknas också läroböcker eftersom de olika roma-grupperna inte har kunnat enas om vilken av de olika dialekterna (gurbcti, arliia, kovaci etc.) som skulle kunna användas som undervisningsspråk. Representanter för Kosovos romer menar att det i dag är viktigast att säkerställa att alla romabarn får gå i skola och att undervisningen sker antingen på serbiska eller på albanska. Rätten till undervisning på modersmålet anser de får bli en fråga som man löser på sikt t.ex. genom stipendier för utbildning av romalärare i Paris.

Ashkalier och egyptier har albanska som modersmål och språket är därför inte ett hinder för barnen att tillgodogöra sig undervisning. Många av eleverna från dessa grupper skulle också vara hjälpta av läxhjälpsstöd för att på sikt kunna nå bättre resultat.

[ Till innehåll ]

Organisationer och politiska partier

Med stöd av det internationella samfundet bildades efter 1999 lokala frivilligorganisationer på olika platser i Kosovo vars verksamhet riktar sig direkt till romer, ashkalier och egyptier. Dessa organisationer för dock numera en tynande tillvaro i brist på idéer, finansiering och stöd från internationella organisationer och givarsamhället. Det finns några politiska partier och medborgarinitiativ som representerar de olika roma-gruppernas intressen 6 även om de ofta är splittrade sinsemellan. Minoritetsgrupperna är också genom ett kvoteringssystem representerade i Kosovos parlament 7 . Generellt kan dock sägas att den politiska medvetenheten är låg bland romerna och deras svaga ställning i samhället leder till att de hade svårt att stå emot påtryckningar utifrån.

Media

Vissa lokala radiostationer sänder kortare nyhetssammanfattningar på romanes. TV-utbudet på detta språk begränsas till ett program en gång per vecka. Det finns ingen media som belyser ashkaliernas och egyptiernas förhållanden. Eftersom de har albanska som modersmål så förväntas de ta del av det nyhets- och kulturutbud som finns för majoritetsbefolkningen.

Säkerhet

Under de våldsamma upploppen i mars 2004 riktades attackerna framförallt mot kosovoserberna och ashkalierna. Säkerhetssituationen för alla romagrupper har sedan dess så sakteliga förbättrats på de flesta håll i Kosovo. De romer som bor i kosovoserbiska enklaver lever ändå förhållandevis isolerade och de uttrycker ofta en stor rädsla för att använda sig av allmänna kommunikationsmedel eller att utsätta sig för situationer där de skulle kunna tänkas bli föremål för trakasserier.

Under senare år har det inte rapporterats några etniskt relaterade brott som direkt har riktats mot romerna. Förtroendet för de rättsvårdande myndigheterna är dock lågt och även om de minoriteter som är bosatta i enklaverna har fått bättre tillgång till rättsväsendet så saknar många romer numera förtroende för dessa myndigheter. De uppges avstå att rapportera hot och andra brott av rädsla för att utsättas för ytterligare repressalier från förövarna.

För ashkalierna och egyptierna är säkerhetssituationen generellt sätt bättre och deras rörelsefrihet i samhället större.

Migration och återvändande

UNHCR senaste bedömning avseende skyddsbehovet för personer från Kosovo publicerades i mars 2005, där görs bedömningen att romer bör få skydd i enlighet med 1951 års flyktingkonvention. Återvändande bör endast vara frivilligt. Avseende ashkalier och egyptier anser man att de är bättre tolererade av majoritetsbefolkningen men utesluter inte att enskilda personer även ur dessa grupper kan ha individuella skyddsbehov. För närvarande görs en översyn av UNHCR:s position beträffande minoriteter vilket kan komma att leda till vissa förändringar i organisationens policy avseende roma grupperna.

På plats i Kosovo stöder UNHCR och UNMIK dock det frivilliga återvändandet av romer men menar samtidigt att säkerhetssituation för dem är så skör att de inte bör sändas tillbaka mot sin vilja.

I Tyskland uppges det finnas närmare 40,000 personer från Kosovo som tillhör roma-grupperna och som saknar permanent uppehållstillstånd. I migrationssammanhang torde Tysklands överenskommelse med UNMIK om att sända tillbaka till 500 ashkalier och egyptier per månad till Kosovo påverka även svenska förhållanden. Många romer söker sig nu vidare till Sverige för att undvika att bli sända tillbaka till en osäker framtid i Kosovo.

De romer som fortfarande bor kvar i Kosovo har inte några förhoppningar om att deras ställning i samhället kommer att förbättras under överskådlig tid. De uttrycker en stor oro för att säkerhetssituationen åter skall försämras och fruktar att de skall fördrivas från ett självständigt Kosovo. De flesta ser därför migration som en möjlighet att skaffa sig en försörjning och en bättre framtid för sig själva och sina barn.

UNHCRs och UNMIKs motsägelsefulla policy i migrationssammanhang torde ha bidragit till att fler minoriteter och andra socialt svaga grupper faktiskt fortfarande lämnar Kosovo. Andra personer försöker använda sig av den rådande situationen i Kosovo när de söker asyl genom att påstå sig ha sin hemvist i Kosovo och tillhöra någon av de etniska minoritetsgrupperna som UNMIK inte accepterar att de återsänds med tvång. För romerna torde policyn ha lett till att många romer som befunnit sig i närområdet under en längre tid nu söker sig vidare till bättre förhållanden i t.ex. Sverige, där det är känt att romer från Kosovo beviljas flyktingstatus.

[Fotnot]

1 Pristina 1 romafamilj 700 ashkalier, Podujevo 10 roma familjer 3.500 ashkalier, Fushe Kosove 35 roma familjer 4.500 ashkalier, Peja 30 romafamiljer 1.000 ashkalier, Gjakove 15 roma familjer 5.300 egyptier, Ferizaj 40 roma familjer 5.000 ashkalier, Viti 3 roma familjer, Lipjan 200 romer 1.700 ashkalier, Janjevo 300 romer, Gjilan 320 romer, Prizren 8.000 romer 4.000 ashkalier, Rahovec 340 romer, Obiliq inga romer 100 ashkalier etc.

2 Zitkovac, Kablare, Cesmin Lug, Leposavic

3 Källa: European Ageney for Reconstruction (EAR) 2006

4 Åtta år enligt serbisk läroplan och nio år enligt kosovovarsk läroplan.

5 Källa: UNDP, Human Development Report

6 Partia Demokrativke Ashkanjjc e Kosoves (PDAK), Partia Demokratike Ashkanlije Shiptare e Kosoves (PDASHK) för ashkalier, Iniciativa e Re Demokratike e Kosoves (IRDK) för egyptier, Partija e Re e Bashkuar Romve e Kosoves (PREBK) för romer

7 Kosovos parlament har 120 platser, varav 20 platser är vikta för minoriteterna. För närvarande är fördelningen 10 platser för kosovoserber, 4 platser för bosniaker, 3 platser för turkar och 3 platser för romer, ashkalier och egyptier.