PM

Allmänna riktlinjer för viseringshanteringen

• Bakgrund
• Förutsättningar för visum
• Statsmakternas inställning
• Styrelsen
• Bedömningar
• Diskussionspunkter
  • Riskgrupper contra mycket starka humanitära skäl
  • Vikten av kulturellt utbyte eller liknande contra avhopp
  • Verkställighetshinder
  • Information
• Riktlinjer
  • Definition av visering
  • Uttalanden från riksdag och regering
  • Förslag till riktlinjer
• Statistik
• Exempel på enskilda fall

1. Bakgrund

Migrationsverkets styrelse har begärt att verket tar fram allmänna riktlinjer för viseringspraxis. Ett förslag till sådana riktlinjer presenteras nedan.

Viseringsärendena har under åren ändrat karaktär i likhet med invandringen i övrigt till Sverige. Asylinvandringen har också förändrats liksom händelseutvecklingen i omvärlden. De flesta konflikter som förekommer i dag är interna och oftast våldsamma och långvariga.

Situationen i världen idag är sådan att många vill lämna sina hemorter för att skapa sig en bättre tillvaro i Europa och västvärlden av såväl politiska, sociala som ekonomiska skäl. Många använder också sin visering för att efter inresan ansöka om uppehållstillstånd. Ett stort antal kommer också från länder dit det av politiska- eller humanitära skäl inte verkställs några avlägsnandebeslut oavsett ansökningsskäl. Det kan också vara så att hemlandsmyndigheten inte tar emot sina egna medborgare. Detta innebär att de i princip får stanna här oavsett om det finns grund i påståenden om förföljelse eller inte.

Ett annat förhållande är att antalet utomlands födda äldre personer i Sverige ökar och därmed ökar även humanitära ansökningsskäl.

Antalet ärenden där det är svårt att leva upp till statsmakternas uttalanden om viseringspolicyn ökar. Migrationsverket har under åren - och ibland med rätta – kritiserats för att vara alltför hård i sin bedömning av viseringsansökningar. En diskussion bör föras om vilka allmänna riktlinjer som skall gälla för viseringshanteringen när skilda men viktiga intressen kolliderar. Det kan t ex gälla ansökningar för att få behandling vid svår sjukdom, organdonation till svårt sjuk anhörig eller deltagande vid kulturell verksamhet av viss vikt, konferenser eller idrottsligt utbyte.

[Till innehåll]

2. Förutsättningar för visum

Med visering avses tillstånd att resa in i och vistas i Sverige under en viss tid. En visering kan närmast liknas vid ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som meddelas för att möjliggöra ett kortare besök i Sverige. Visering kan ges såväl för rena turistbesök som för besök hos släktingar eller för arbete i Sverige. Visering kan också ges för resa genom Sverige till ett annat land (transit).

Prövningen av ett viseringsärende går främst ut på att det i varje enskilt ärende görs en bedömning av om det föreligger en risk för bosättning. Sökanden skall, för att visering skall kunna utfärdas, ha erforderliga resehandlingar och kunna visa på ett legitimt syfte med vistelsen samt ha tillräckliga medel för sitt uppehälle. En bedömning av besökets angelägenhetsgrad, möjligheten att genomföra en eventuell avvisning eller utvisning samt en kontroll av att utlänningen inte finns upptagen på spärrlista görs också.

3. Statsmakternas inställning

I propositionen 1996/97:25 (Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv) slås det fast att prövningen av viseringsärenden skall göras i en generös anda. Där framgår att det övergripande målet måste vara att skapa så stor frihet för rörelser över gränserna som möjligt. Mot önskemålet om fri rörlighet måste dock ställas nödvändigheten att upprätthålla den reglerade invandringen. Det sägs också att kravet på visering mot ett stort antal länder kommer att vara nödvändigt under lång tid framöver. Vidare sägs att humanitet är grunden för att verksamheten (bestämmelserna som reglerar utlänningars rätt att resa in i och vistas i Sverige) skall kunna bedrivas med respekt för individen. Individen bör sättas i centrum utan att man bortser från statens intresse att upprätthålla den reglerade invandringen.

Redan i propositionen 1983/84:144 (Invandrings- och flyktingpolitiken) uttalades att visering bör ges för nära anhöriga och när omständigheterna visar sig särskilt ömmande om det inte framstår som uppenbart att avsikten med vistelsen är en annan än den uppgivna. I mindre behjärtansvärda fall bör visering beviljas om det inte framstår som sannolikt at syftet med viselsen är ett annat än det uppgivna.

[Till innehåll]

4. Styrelsen

Migrationsverkets styrelse uttalade i november 1987 att det i princip är sökanden själv som får göra troligt att syftet med resan till Sverige är ett besök och inget annat. I särskilt ömmande fall får en mer liberal praxis tillämpas. Regelmässigt beviljas t ex visering för att närvara vid en nära anhörigs begravning eller för att besöka en nära anhörig som är svårt sjuk. Verkets styrelse har så sent som i juni 1997 sagt att det saknas skäl att ändra dessa riktlinjer (sammanträdesprotokoll nr 33).

Utöver vad som framgår av dessa uttalanden har verket i praxis varit mindre restriktiva när det gäller deltagande i domstolsprocess eller att på annat sätt bevaka rättsliga intressen eller att kunna utnyttja tillerkänd umgängesrätt med barn.

5. Bedömningar

Utgångspunkten är således att viseringsansökningar skall prövas i en positiv anda och inte onödigtvis hindra utlänningar att besöka Sverige. Flertalet ärenden handläggs också utifrån detta och vållar inga bekymmer. Beslut i viseringsärenden innebär ofta ett risktagande dels på grund av tidigare gjorda erfarenheter rörande enskilda nationaliteter dels för att beslutsunderlaget ofta är otillräckligt för att göra mer ingående bedömningar. På grund av ärendenas brådskande karaktär och bristande resurser finns det sällan utrymme att utreda dem så långt som skulle vara önskvärt. Härtill kommer att beslutet om att stanna kvar här många gånger fattas först efter inresan i Sverige och då när släktingarna här kanske har påverkat sökanden.

En bedömning av sökandens återvändandeavsikt görs utifrån vunna erfarenheter. En värdering av olika omständigheter såsom förankring i hemlandet och tidigare besök i Sverige görs mot möjligheterna att återvända (frivilligt eller tvångsmässigt). Innehav av dokument som inte ger rätt till återresa efter viss tid, minoritetsgrupper som är utsatta eller förföljda, tillfällig bosättning i tredje land (oftast gästarbetare), politiska förhållanden i hemlandet, skyddsbehov, hemlandsmyndighetens vilja att ta tillbaka sina egna medborgare, anknytning hit i förhållande till hemlandet, m m är ytterligare faktorer som påverkar utgången. Dessa omständigheter vägs sedan mot hur angeläget besöket bedöms vara.

[Till innehåll]

6. Diskussionspunkter

6.1 Riskgrupper contra mycket starka humanitära skäl

Svåra ärenden att avgöra är ärenden där den sökande kommer från ett land där det av erfarenhet visat sig att avhoppsrisken är synnerligen hög och där det samtidigt finns mycket starka humanitära skäl i kombination med släktbesök. Oftast verkställs inte heller några avlägsnandebeslut till dessa länder på grund av förhållandena där. Det kan också vara så att det är känt att viljan att utvandra är mycket stor bland t ex minoritetsgrupper inom vissa regioner.

Antalet flyktingar bosatta i Sverige och som är mer eller mindre traumatiserade på grund av upplevelser i hemlandet före flykten hit är många. Det är just också i dessa ärenden som behovet att träffa nära anhöriga är som störst samtidigt som risken för avhopp är näst intill uppenbar, speciellt när den som är i Sverige inte kan återvända hem eller ens tas emot i sitt eget land.

Det kan diskuteras om visering för t ex deltagande i begravning av nära anhörig eller för att besöka en svårt sjuk släkting eller för att genomgå en medicinsk behandling som inte kan erhållas i hemlandet eller i annat land alltid skall innebära att visering ges. Ansökningar om visering för att närvara vid en släktings begravning eller för behandling av minskadade kurder från Irak och afghanska medborgare har exempelvis avslagits eftersom avhoppsrisken bedömts som mycket stor.

Bör det t ex vara tillåtet att bevilja en visering i vissa enskilda fall när det verkligen finns udda och mycket ömmande skäl av humanitär karaktär trots att avhoppsrisken är mycket stor. De hänsyn som hittills tagits är i många fall främst hänförliga till den härvarande och vilka risker för hälsan ett uteblivet besök skulle kunna innebära för denne.

[Till innehåll]

6.2 Vikten av kulturellt utbyte eller liknande contra avhopp

Deltagare i kulturella utbyten, seminarier och idrottsturneringar kommer ofta från länder där den allmänna levnadssituationen är besvärlig och viljan att utvandra är stor. Dessa ärenden får ofta stor uppmärksamhet i massmedia. Även affärsbesök kan vara tveksamt om sökanden kommer från ett land eller tillhör en grupp som erfarenhetsmässigt svarar för en stor procent av avhoppen samtidigt som besöket kan vara av ekonomiskt intresse även för Sverige.

6.3 Verkställighetshinder

Ett problem som är i ökande är också att alltfler länder inte tar tillbaka sina egna medborgare om inte deras dokument är i ordning. Hittills har i praxis gjorts såväl kollektiva bedömningar som bedömningar i det enskilda fallet, om visering kan ges eller inte. En sådan markering kan vara besvärande nog gentemot landet i fråga som ändå vill framstå som vänligt sinnat och som anser att det är en självklarhet för medborgarna att få resa till andra länder för att besöka anhöriga eller i annat syfte.

6.4 Information

Migrationsverket bör vara tydligt och budskapet till alla intressenter, både interna och externa, bör vara att det finns olika hänsyn att ta i viseringsärenden och att dessa oftast motstridiga intressen måste vägas mot varandra (jämför innehållet i prop 1996/97:25, sid 136-137).

Viseringshandläggningen är också viktig av den anledningen att Sveriges visumpraxis och servicenivå i samband härmed är en del av Sveriges ansikte utåt. I de fall hanteringen av viseringsinstrumentet ifrågasätts, oftast i samband med avslagsbeslut varvid tillämpningen uppfattas som alltför restriktiv, ger det en negativ bild av vårt land.

Inom EU och Schengensamarbetets bestämmelser förbinder sig medlemsstaterna att anta en gemensam politik vad gäller rörligheten för personer, i synnerhet i fråga om reglerna för beviljande av visering. Staterna förbinder sig att gemensamt eftersträva en harmonisering av viseringspolitiken.

Än i dag konstateras att det fortfarande finns stora skillnader i viseringspolitiken mellan de länder som är operativa sedan Schengenkonventionen började tillämpas våren 1995.

I samband med Sveriges operativa inträde i Schengen kommer beslut om visering även att kunna meddelas av andra myndigheter än Migrationsverket och utlandsmyndigheterna. I de fall Sverige representeras av ett annat land tillämpas med all sannolikhet det landets viseringspraxis och inte Sveriges.

[Till innehåll]

7. Riktlinjer

7.1 Definition av visering

Visering är ett tillstånd att resa in i och vistas i Sverige under viss kortare tid. Detta framgår direkt av lagen (2 kap 1 § utlänningslagen).

7.2 Uttalanden från riksdag och regering

Någon vägledning om förutsättningarna för att bevilja visering eller några bestämmelser om vilka som skall beviljas visering eller bestämmelser som hjälper oss att utforma praxis finns inte vare sig i utlänningslagen eller i utlänningsförordningen. I stället får man gå till förarbetena för att se vad som finns uttalat. En överblick av förarbetena fås i kommentaren över utlänningslagen (sidan 58 i den senaste upplagan). Där sägs till en början att viseringsinstrumentet ger en möjlighet att kontrollera utlänningars inresa i Sverige, vilket kan vara behövligt för att kunna kontrollera och begränsa invandringen från vissa länder med stort utvandringstryck. Det kan också vara nödvändigt att av säkerhetspolitiska skäl kontrollera vilka som kommer och det kan även ske i politiskt demonstrationssyfte.

Kommentaren hänvisar vidare till prop 1983/84:144, sid 90 f, där det slås fast att vi skall ha en generös praxis och då framför allt när det gäller släktbesök och att det måste vara en grundläggande rättighet för invandrare i Sverige att få ta emot besök av släktingar från andra länder. Där sägs vidare att invandringspolitiken inte får leda till splittring av familjen genom att anhöriga förlorar varje möjlighet att träffas. I särskild grad gäller det fall där den härvarande inte kan återvända till hemlandet. Är det dessutom fråga om ett besök mellan nära anhöriga och skälet för besöket är särskilt ömmande bör man avslå endast om det är uppenbart att det rör sig om ett avhopp. I andra mindre behjärtansvärda fall bör man dock avslå redan om det är sannolikt att avsikten med besöket är en annan än den uppgivna.

I propositionen till 1989 års lag (1988/89:96), står det om viseringar på sidan 58 och framåt, men inte speciellt mycket. Där sägs endast att grunderna för att vid prövningen neka visering i stort överensstämmer med de materiella grunderna för beslut som avvisning enligt bestämmelserna i 4 kap 2 § utlänningslagen. Det sägs också där att viseringskravet framstår som nödvändigt, framförallt för att en reglerad invandring skall kunna bibehållas. Några uttalanden om viseringspraxis i övrigt gjordes inte.

I den migrationspolitiska propositionen (1996/97:25) börjar viseringsavsnittet på sidan 121 och där kan vi bland annat läsa att det övergripande målet måste vara att skapa så stor frihet för rörelser över gränserna som möjligt. Mot önskemålet om fri rörlighet måste dock ställas nödvändigheten att upprätthålla den reglerade invandringen som vi har. Kravet på visering mot ett stort antal länder kommer därför att vara nödvändigt under lång tid framöver. Vårt medlemskap i EU och kommande Schengenanslutning medför också viseringskrav mot ytterligare länder.

Det framhålls också att det är av särskild vikt att viseringskravet inte i onödan försvårar släktbesök eller kommersiella och kulturella förbindelser. Vikten av att sådana förbindelser underlättas måste därför alltid vägas in när viseringsansökningarna prövas.

[Till innehåll]

7.3 Förslag till riktlinjer

Varje ansökan om visering prövas individuellt och den huvudsakliga bedömningen är att avgöra om den sökandes avsikt är att enbart besöka Sverige. Visering ges normalt inte när sökandens avsikt bedöms vara att bosätta sig i Sverige. I princip får den sökande själv göra troligt att syftet med resan till Sverige är ett besök och inget annat.

Utgångspunkten vid avgörandet av ett viseringsärende bör alltjämt vara att viseringar skall ges utifrån tidigare gjorda uttalanden från regering och riksdag.

Utöver detta får visering också beviljas om det i ärendet finns mycket ömmande och starka humanitära skäl, t ex svår sjukdom, dödsfall inom familjen eller liknande skäl, även för sökande som kommer från länder dit det inte går att sända tillbaka någon eller där det av erfarenhet är visat att många stannat kvar efter inresan. Visering kan ges i dessa fall även om risken för avhopp bedöms som mycket stor.

Visering får också beviljas för vissa nationaliteter där erfarenheten visat att avhoppsrisken är stor om syftet är deltagande i seminarier, idrottsligt eller kulturellt utbyte samt affärsbesök som framstår som seriösa och med stora ekonomiska intressen på spel. För att visering skall kunna beviljas krävs dock i dessa fall att syftet med vistelsen i Sverige framstår som mycket angeläget även för Sveriges del.

Visering får beviljas för personer som kommer från länder där hemlandsmyndigheten inte tar tillbaka sina egna medborgare om verket eller utlandsmyndigheten bedömer det som sannolikt att sökanden kommer att lämna Sverige.

Möjligheterna att träffas i annat land än Sverige får tillmätas större betydelse för medborgare från länder där det är känt att avhoppen varit och är många. Detta gäller även när mycket starka humanitära skäl anförs.

Migrationsverkets styrelse fastställer i särskild ordning riktlinjer för verkets beslut i ärenden om visering.

[Till innehåll]

8. Statistik

Årligen avgörs omkring 250.000 viseringsärenden och flertalet beslut fattas av våra utlandsmyndigheter. Migrationsverket handlägger endast 30.000 av dessa. Av alla viseringssökande beviljas omkring 90 procent visering. Ungefär 20.000 avslagsbeslut meddelas per år.

9. Exempel på enskilda fall

Ett antal enskilda fall som visumenheten nyligen avgjort får illustrera hur svåra viseringsärenden kan vara och vilka hänsyn till olika intressen som måste vägas mot varandra.

1. En sex årig statslös (palestinier) pojke från Irak ansöker i augusti 1999 vid svenska ambassaden i Amman om visering för att tillsammans med sin mor, som är irakisk medborgare, för att genomgå en operation. Enligt läkarintyg har sökanden en penis- och blåsmissbildning som behöver opereras. En flertal operationer har gjorts i Jordanien men misslyckats. Om operationen lyckas räcker det med att han stannar här ca tre veckor.

Lions i Skövde har samlat in 95 000 kronor för att klara vård kostnaderna och vistelsen i Sverige. De har undersökt möjligheten att sända svenska läkare till Amman för att utföra operationen på plats men sjukhus i Amman vill inte ställa nödvändig personal till förfogande.

Kvar i hemlandet finns fadern som också är statslös och en tre år äldre syster. Här i Sverige finns barnets farfar och andra släktingar.

2. Ansökan avser en turkisk man f 1925 och hans 39 åriga ogifta dotter. De vill besöka två söner respektive bröder som kom till Sverige som asylsökande hösten 1992. De beviljades permanent uppehållstillstånd av humanitära skäl den 10 april 1997.

Av ärendet framgår att familjen är kurder från östra Turkiet och att sönerna som flytt till Sverige utsatts för tortyr och lider av olika psykiska och fysiska problem. Innan de fick tillstånd att stanna här tog den sökande och hans dotter hand om deras barn som kunde återförenas först 1998. Ett av barnen är njursjuk och har genomgått njurtransplantation. De anhöriga här i Sverige vill att far/farfar skall vara här då. Operationen har numera genomförts men besök i Sverige hos släktingarna är fortfarande aktuellt. Nu anförs att den sökande – som förmodligen är över 80 år och inte 74 år – har haft två hjärnblödningar och att han för att kunna dö i frid vill se sina barn och barnbarn som finns här en sista gång. En av sönerna som finns i Sverige säger att han lider oerhört mycket av att inte vara betrodd av svenska myndigheter genom att låta få visum för hans far. Vädjanden från Röda korset som följt sönerna här i Sverige finns liksom vädjan från en präst som fungerat som stödperson för dem. Kvar i Turkiet finns sex barn som den sökande alternerar emellan. De är numera bosatta i Istanbul.

3. En 55 årig irakisk kvinna ansöker om visum för att besöka sin dotter i Sverige. Kvinnan är hemmafru utan utbildning. Maken och två vuxna barn finns kvar hemma.

Dottern i Sverige har bott här i knappt två år och har tillstånd grundat på anknytning. Dottern skall föda sitt andra barn och enligt intyg från Hallunda vårdcentral finns ett stort behov av att ha modern närvarande. Hennes första förlossning var mycket svår och hon är rädd inför den förestående förlossningen där hon tror att hon kommer att dö. Hon lider nu av en mycket grav depression, kan inte äta eller dricka och sover dåligt samt mycket nervös. Enligt intyget saknar dottern helt socialt liv i Sverige. Hon umgås inte med sina landsmän då hon tror at de skall ange henne för irakiska myndigheter eller trakassera hennes föräldrar i Irak. Enligt intyget har föräldrarna utsatts för trakasserier på grund av dottern.

4. En 44 årig irakisk kvinna ansöker i september 1999 om visering vid den svenska ambassaden i Amman för att här i Sverige slutföra undersökningar angående donation av njure till sin bror. På sjukhus i Jordanien har undersökningar påbörjats men måste slutföras i Sverige, vilket bekräftas av läkare på Huddinge sjukhus. Det är inte säkert att hon är lämplig som donator även om de första undersökningarna ser positiva ut. Med sig på resan skall hon ha sin sex årige son medan maken och två andra barn stannar kvar i Irak.

Brodern i Sverige kom hit som kvotflykting 1992 och är numera svensk medborgare. Beträffande honom finns ett intyg från Röda korsets center för torterade flyktingar där han är patient för sina extremtraumatiska upplevelser. På grund av dessa händelser är det tidvis svårt för honom att genomgå dialysbehandling.

5. En 27 årig ogift iransk man vill besöka sin mor och sina tre minderåriga syskon i Sverige. Mor och syskon kom hit våren 193 och fick permanent uppehållstillstånd i april 1995. De fick stanna här som flyktingar. I moderns ärende framgår att hon ville även ta med den sökande när de flydde från Iran men att det inte gick av ekonomiska skäl. I en visumansökan från november 1996 sägs att såväl modern som syskonen saknar den sökande. Om sökanden är känt att han i Iran arbetar som taxichaufför och även som VVS tekniker. Ansökan om visering avslås eftersom risken för bosättning bedöms som mycket stor. En ny ansökan ges in i februari i år. Beträffande hans personliga förhållanden har inget förändrats. Det framgår nu att förutom mor och syskon finns mormor, mostrar och kusiner i Sverige. Hemma i Iran finns fadern som är narkotikamissbrukare. Anledningen till att modern lämnade Iran var just detta samt att maken misshandlat henne vid flera tillfällen. I aktuellt ärende framgår att modern skall opereras för en hjärntumör. Ansökan avslogs av verket den 13 april. I en begäran om omprövning hänvisas till moderns sjukdom och att sonens närvaro skulle kunna vara ett led i hennes rehabilitering. Även denna och ytterligare en begäran avslås av verket. I skrivelse från ett ombud sägs att modern när hon fått reda på att sonen inte får komma blivit så deprimerad att hon tagit en överdos av den medicin hon fått för sin cancersjukdom och att hon vistas på intensivvårdsavdelning och tillförs syre och energi. Hennes tillstånd är mycket kritiskt.

6. En 32 årig syrisk man ansöker om visum vid svenska ambassaden i Damaskus i april 1999. Syftet med resan till Sverige är att besöka sina två barn som bor där med modern. Paret är numera skilda från varandra. Kvinnan och äldsta dottern f 1991 flydde till Sverige vintern 1995. Som skäl för att få stanna uppgav hon att hon vid 16 års ålder tvingades gifta sig med make och att hon från början av deras äktenskap ständigt misshandlades av honom. Maken har också haft sexuellt umgänge med minderåriga släktingar. Mannen har även försökt att utnyttja deras dotter sexuellt. Kvinnan har inte anmält dessa händelser eftersom mannen kommer från en rik och inflytelserik familj. I stället kontaktade hon in familj och en bror försökte tala honom tillrätta och även föreslå äktenskapsskillnad. Brodern utsattes därefter för ett mordförsök men överlevde. Maken tros ligga bakom. Kvinnan och barnen fick tillstånd att stanna i Sverige i augusti 1997 och hon hade under tiden fött ytterligare ett barn.

Beslut om äktenskapsskillnad meddelades av Eskilstuna tingsrätt i januari 1999 där det också framgår att kvinnan skall ha vårdnaden om barnen.

Nu vill också kvinnan att före detta maken kommer hit för att få träffa sina barn. Barnen saknar något aktuellt minne av sin biologiska far och detta har påverkat dem negativt. För deras hälsa och psykiska utveckling är det viktigt att ha en verklig fadersgestalt som de kan tillbringa en tid tillsammans med enligt ingivet läkarintyg. Barnen tror att deras far inte vill träffa dem eftersom han inte får komma hit. Barnen retas av kamrater för att de inte har någon riktig pappa. Om fadern får komma hit kan flickorna visa för kamraterna att de har en pappa. I ärendet åberopas barnens rättigheter och portalparagrafen.

Om sökanden är känt att han är egen företagare och äger fastigheter och två textilföretag. Han har gift om sig och hans nya hustru väntar deras första barn. Några avsikter att stanna i Sverige finns inte.

7. En 65 årig gift irakisk kvinna ansöker om visum för att besöka sin döende mor i Sverige. Här i landet finns också fem av hennes sex syskon. I Irak bor hon med maken, som är född 1915, och paret har fyra vuxna barn, varav ett är bosatt i Kanada. Familjen är kristna. Några tidigare ansökningar om visum eller uppehållstillstånd finns inte.

Modern kom till Sverige med gällande tillstånd i början av 1996 på grund av anknytning till sina barn. Av ingivet läkarintyg rörande modern framgår att hon sedan 1997 har cancer i njuren och att dottertumörer konstaterats i levern. För övrigt har hon haft en hjärtinfart och även utvecklat hjärtsvikt samt förmaksflimmer och kärlkramp. Patienten är nu insatt på morfin. Ingen möjlighet till operation finns längre.

Beträffande syskonen i Sverige har alla utom en kommit hit på anknytningsskäl.

8. Jugoslav/albanskt föräldrapar som vid generalkonsulatet i Skopje ansöker om visum för att besöka sin son i Sverige. De är farföräldrar till ett barn som omkom vid brandkatastrofen i Göteborg förra hösten. De skall nu närvara vid en minneshögtid i samband med årsdagen av barnets bortgång. De skall stanna här i fem veckor och sonen svarar för deras uppehälle och bostad. Sonen är svensk medborgare sedan februari i år.

Fadern var här förra året i samband med att barnbarnet omkommit för att stödja och hjälpa sonen och hans familj här i Sverige. Hustrun var kvar i Jugoslavien på grund av sjukdom.

Om de sökandes förhållanden i Kosovo är inget känt.