Utrikesdepartementet
Stockholm : UD, 1965
SÖ 1965:54
Konvention angående statslösa personers rättsliga ställning. New York den 28 september 1954
- Inledning
- KAPITEL I Allmänna bestämmelser
- KAPITEL II Rättslig ställning
- KAPITEL III Förvärvsarbete
- KAPITEL IV Sociala förmåner
- KAPITEL V Administrativa åtgärder
- KAPITEL VI Slutbestämmelser
- Bilaga
- KAPITEL I Allmänna bestämmelser
(Översättning(1))
Inledning
De höga fördragsslutande parterna hava,
i betraktande av att Förenta Nationernas stadga och den av Förenta Nationernas generalförsamling den 10 december 1948 antagna universella förklaringen om de mänskliga rättigheterna fastlagt grundsatsen, att människorna utan åtskillnad skola åtnjuta de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,
i betraktande av att Förenta Nationerna vid upprepade tillfällen givit uttryck för sitt stora intresse för statslösa personer och sökt tillförsäkra dessa vidast möjliga åtnjutande av nämnda rättigheter och friheter,
i betraktande av att endast sådana statslösa personer, som tillika äro flyktingar, omfattas av Konventionen den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning, och att många statslösa personer sålunda ej omfattas av sagda Konvention,
i betraktande av att det framstår såsom önskvärt att de statslösa personernas rättsliga ställning regleras och förbättras genom en internationell överenskommelse,
överenskommit som följer:
KAPITEL I
Allmänna bestämmelser
Artikel 1
Definition av uttrycket »statslös person»
1. I denna konvention avses med uttrycket »statslös person» den som ej av någon stat med tillämpning av dess lagstiftning anses såsom dess medborgare.
2. Denna konvention skall icke äga tillämpning
(i) på dem som för närvarande åtnjuta beskydd eller bistånd av andra Förenta Nationernas organ eller institutioner än Förenta Nationernas Höge Kommissarie för flyktingar, så länge som dylikt beskydd eller bistånd åtnjutes;
(ii) på dem som av vederbörliga myndigheter i det land, vari de bosatt sig, erkännas hava de rättigheter och skyldigheter, som äro förbundna med innehav av medborgarskap i sagda land;
(iii) på dem beträffande vilka föreligga allvarliga skäl antaga, att de
a) förövat brott mot freden, krigsförbrytelse eller brott mot mänskligheten, sådana dessa brott blivit definierade i de internationella överenskommelser, som tillkommit för att meddela bestämmelser angående sådana brott;
b) förövat grovt icke-politiskt brott utanför det land, vari de äro bosatta, innan de erhöllo tiIlträde till detsamma;
c) gjort sig skyldiga till gärningar, stridande mot Förenta Nationernas syften och grundsatser.
Artikel 2
Allmänna skyldigheter
Varje statslös person har gentemot det land, varest han befinner sig, skyldigheter främst innebärande, att han skall ställa sig till efterrättelse gällande lagar och föreskrifter ävensom åtgärder, som vidtagas för upprätthållande av den allmänna ordningen.
Artikel 3
Förbud mot skiljaktig behandling
De fördragsslutande staterna skola tillämpa bestämmelserna i denna konvention på statslösa personer utan åtskillnad med hänsyn till deras ras, religion eller ursprungsland.
Artikel 4
Religion
De fördragsslutande staterna skola tillerkänna statslösa personer, som befinna sig inom deras områden, en behandling som i fråga om de statslösas frihet att utöva sin religion och frihet att bestämma över sina barns religiösa uppfostran är minst lika förmånlig som den behandling, vilken tillkommer de egna medborgarna.
Artikel 5
Rättigheter beviljade oberoende av konventionen
Ingen bestämmelse i denna konvention skall få föranleda inskränkning i rättigheter och förmåner, som fördragsslutande stat beviljat statslösa personer oberoende av konventionen.
Artikel 6
Uttrycket »under samma förhållanden»
I denna konvention innebär uttrycket »under samma förhållanden», att alla de förutsättningar (och i synnerhet sådana, som hänföra sig till längden av och betingelserna för uppehåll och vistelse), vilka vederbörande skulle behöva uppfylla för att komma i åtnjutande av någon viss rättighet, om han icke vore statslös person, måste uppfyllas av honom med undantag för förutsättningar, som till sin natur äro sådana, att en statslös person icke kan uppfylla dem.
Artikel 7
Undantag från villkor om ömsesidighet
1. Så snart denna konvention icke innehåller mera förmånliga bestämmelser, skall fördragsslutande stat tillerkänna statslösa personer samma ställning som staten i fråga tillerkänner utlänningar i allmänhet.
2. Efter tre års vistelse skall statslös person inom fördragsslutande stats område vara undantagen från villkor om ömsesidighet i lagstiftningen, som må hava uppställts för att utlänning skall äga åtnjuta viss förmån.
3. Fördragsstutande stat skall fortfara att bevilja statslösa personer rättigheter och förmåner, till vilka de oberoende av ömsesidighet redan voro berättigade vid tidpunkten för denna konventions ikraftträdande för ifrågavarande stat.
4. De fördragsslutande staterna skola välvilligt pröva möjligheten att även i frånvaron av ömsesidighet tillerkänna statslösa personer rättigheter och förmåner utöver dem, på vilka de kunna göra anspråk jämlikt moment 2 och 3 i denna artikel, ävensom möjligheten att eftergiva kravet på ömsesidighet för statslösa personer som icke uppfylla de i moment 2 och 3 i denna artikel föreskrivna villkoren.
Bestämmelserna i moment 2 och 3 i denna artikel äga tillämpning såväl på rättigheter och förmåner, som avses i artiklarna 13, 18, 19, 21 och 22 i denna konvention, som på rättigheter och förmåner, om vilka föreskrifter icke meddelas i denna konvention.
Artikel 8
Befrielse från undantagsåtgärder
I fråga om undantagsåtgärder, som må vidtagas mot viss främmande stats medborgare eller förutvarande medborgare med avseende på deras person, egendom eller intressen, gäller, att fördragsslutande stat icke äger gentemot en statslös person tillämpa sådana åtgärder allenast på grund av att denne tidigare ägt medborgarskap i ifrågavarande stat. Fördragsslutande stat, som på grund av den egna lagstiftningen är förhindrad att tillämpa den i denna artikel fastslagna grundsatsen, skall i därför ägnade fall medgiva undantag för statslösa personer, som nu sagts.
Artikel 9
Tillfälliga åtgärder
Bestämmelserna i denna konvention utgöra icke hinder för fördragsslutande stat att i krigstid eller under andra allvarliga och utomordentliga förhållanden gentemot någon bestämd person provisoriskt vidtaga åtgärder, som staten ifråga finner oundgängligen erforderliga för den nationella säkerheten, i avvaktan på utredning genom sagda stats försorg, huruvida vederbörande verkligen är statslös samt huruvida i hans fall upprätthållandet av åtgärderna är nödvändigt i den nationella säkerhetens intresse.
Artikel 10
Sammanhängande vistelse
1. Har statslös person under andra världskriget tvångsförflyttats och bortförts till fördragsslutande stats område och vistas han där, skall tiden för denna honom påtvungna vistelse räknas som tid, varunder han lovligen vistats inom denna stats område.
2. Har statslös person under andra världskriget tvångsförflyttats från fördragsslutande stats område och före dagen för denna konventions ikraftträdande återvänt dit i syfte att där taga sin vistelseort, skall vistelsetiden före och efter tvångsförflyttningen räknas såsom en sammanhängande tid i varje hänseende beträffande vilket en oavbruten vistelse erfordras.
Artikel 11
Statslösa sjömän
I fråga om statslös person vilken regelmässigt är anställd som besättningsmedlem ombord på fartyg förande fördragsslutande stats flagga, skall denna stat välvilligt pröva möjligheterna att tillåta den statslöse att bosätta sig inom statens område och förse honom med resedokument eller att giva honom tillfälligt tillstånd att uppehålla sig inom statens område, särskilt till underlättande av hans bosättning i ett annat land.
KAPITEL II
Rättslig ställning
Artikel 12
Personrättslig ställning
1. En statslös persons personrättsliga ställning skall bestämmas av lagen i det land där han har sitt hemvist eller, om han saknar hemvist, av lagen i det land där han har sin vistelseort.
2. Rättigheter, som en statslös person tidigare förvärvat och som härflyta från hans personrättsliga ställning, i främsta rummet sådana som uppkomma genom äktenskap, skola erkännas av fördragsslutande stat, dock med möjlighet att i förekommande fall göra förbehåll om fullgörande av formaliteter föreskrivna i statens lag. Vad nu sagts gäller likväl endast under förutsättning att fråga är om rättighet av ett slag som skulle hava erkänts av statens lag, därest vederbörande icke hade blivit statslös.
Artikel 13
Lös och fast egendom
I fråga om förvärv av äganderätt och andra rättigheter till lös och fast egendom ävensom i fråga om hyreskontrakt och andra avtal rörande lös och fast egendom skall fördragsslutande stat tillerkänna statslös person en så förmånlig behandling som möjligt och i alla händelser icke mindre förmånlig än den, som kommer utlänningar i allmänhet till del under motsvarande förhållanden.
Artikel 14
Konstnärlig och industriell äganderätt
Beträffande skyddet för industriell äganderätt och särskilt för rätt till uppfinning, mönster, modell, varumärke och firmanamn ävensom beträffande skyddet för litterär, konstnärlig och vetenskaplig äganderätt skall statslös person i det land, varest han har sin vanliga vistelseort, tillerkännas samma skydd som landets egna medborgare. Inom annan fördragsslutande stats område skall han åtnjuta samma skydd som där tillerkännes medborgare i det land, varest han har sin vanliga vistelseort.
Artikel 15
Föreningsrätt
I förhållande till sammanslutningar utan politiska eller vinstsyften och till fackföreningar skall fördragsslutande stat tillerkänna statslösa personer, som lovligen uppehålla sig inom statens område, en så förmånlig behandling som möjligt och i alla händelser icke mindre förmånlig än den, som tillkommer utlänningar i allmänhet under samma förhållanden.
Artikel 16
Rätt att föra talan inför rätta
1. Statslös person skall inom fördragsslutande stats område hava fri tillgång till att föra talan inför domstol.
2. Statslös person skall i den fördragsslutande stat, varest han har sin vanliga vistelseort, åtnjuta samma behandling som statens egna medborgare i vad gäller tillgång till domstolarna, däri inbegripet rättshjälp och befrielse från skyldighet att ställa säkerhet för rättegångskostnader (cautio judicatum solvi).
3. I de hänseenden som omnämnas i moment 2 skall en statslös person inom annan fördragsslutande stat än den, varest han har sin vanliga vistelseort, åtnjuta samma behandling som tillkommer medborgare i den stat, varest den statslöse har sin vanliga vistelseort.
KAPITEL III
Förvärvsarbete
Artikel 17
Lönad anställning
1. I fråga om rätten att antaga och innehava lönad anställning skall fördragsslutande stat tillerkänna statslös person, som lovligen vistas inom dess område, en så förmånlig behandling som möjligt och i alla händelser icke mindre förmånlig än den, som tillkommer utlänningar i allmänhet under samma förhållanden.
2. Fördragsslutande stat skall välvilligt pröva möjligheten att i fråga om rätten att antaga och innehava lönad anställning likställa statslös person med statens egna medborgare och detta i synnerhet beträffande sådana statslösa personer, som inkommit på statens område genom särskilt planerade åtgärder för anskaffning av arbetskraft eller immigration.
Artikel 18
Näringsutövning
I fråga om rätten att såsom självständig företagare bedriva verksamhet inom lantbruk, industri, hantverk eller handel ävensom rätten att bilda bolag för handels- eller industrirörelse skall fördragsslutande stat tillerkänna statslös person, som lovligen vistas inom dess område, en så förmånlig behandling som möjligt och i alla händelser icke mindre förmånlig än den, som tillkommer utlänningar i allmänhet under samma förhållanden.
Artikel 19
Fria yrken
Fördragsslutande stat skall tillerkänna statslös person, som Iovligen vistas inom dess område samt innehar av vederbörande myndigheter i samma stat erkända betyg och önskar utöva ett fritt yrke, en så förmånlig behandling som möjligt och i alla händelser icke mindre förmånlig än den, som tillkommer utlänningar i allmänhet under samma förhållanden.
KAPITEL IV
Sociala förmåner
Artikel 20
Ransonering
I händelse av ransonering gällande för befolkningen i dess helhet och reglerande den allmänna fördelningen av varor på vilka råder brist skola statslösa personer behandlas lika med ifrågavarande stats egna medborgare.
Artikel 21
Bostäder
Vad beträffar bostäder skall fördragsslutande stat, i den mån detta ämne är reglerat i lag eller författning eller är underkastat offentlig myndighets kontroll, tillerkänna statslös person, som lovligen vistas inom dess område, en så förmånlig behandling som möjligt och i alla händelser icke mindre förmånlig än den, som tillkommer utlänningar i allmänhet under samma förhållanden.
Artikel 22
Offentlig undervisning
1. Fördragsslutande stat skall tillerkänna statslös person samma behandling som statens egna medborgare i fråga om undervisningen i grundskolan.
2. Beträffande annan undervisning än den i grundskolan, och i synnerhet såvitt gäller tillträde till studier, erkännandet av utländska skolbetyg, diplom och universitetsexamina, nedsättning av avgifter samt tilldelning av stipendier, skall fördragsslutande stat tillerkänna statslös person en så förmånlig behandling som möjligt och i alla händelser icke mindre förmånlig än den, som tillkommer utlänningar i allmänhet under samma förhållanden.
Artikel 23
Understöd av det allmänna
Fördragsslutande stat skall tillerkänna statslös person, som lovligen vistas inom dess område, samma behandling som statens egna medborgare i fråga om understöd och bistånd från det allmänna.
Artikel 24
Arbetslagstiftning och socialförsäkring
1. Fördragsslutande stat skall tillerkänna statslös person, som lovligen vistas inom dess område, samma behandling som statens egna medborgare beträffande:
a) avlöning, inbegripande familjetillägg, då sådant utgör del av lön, arbetstidens längd, övertid, betald semester, inskränkning av hemarbete, minimiålder för arbetsanställning, lärlingskap och yrkesutbildning, kvinnors och unga personers arbete samt åtnjutande av förmåner enligt kollektivavtal, allt i den mån dessa ämnen äro reglerade i lag eller författning eller äro lagda under förvaltningsmyndighets kontroll;
b) socialförsäkring (lagstadgade bestämmelser rörande olycksfall i arbete, yrkessjukdomar, moderskap, sjukdom, invaliditet, ålderdom, dödsfall, arbetslöshet, familjeförsörjningsskyldighet ävensom varje annan situation, som enligt ifrågavarande stats lag är täckt av socialförsäkring), dock med förbehåll för:
i) bestämmelser till skydd för redan förvärvade rättigheter och rättigheter, som hålla på att förvärvas;
ii) särskilda föreskrifter i det lands lag vari den statslöse vistas, vilka avse förmåner eller delar av förmåner, som uteslutande bekostas av allmänna medel, eller vilka gälla bidrag till personer som icke i fråga om erläggande av avgifter uppfylla förutsättningarna för erhållande av full pension.
2. Rätt till ersättning i anledning av statslös persons död till följd av olycksfall i arbete eller yrkessjukdom skall icke lida någon inskränkning för det fall att förmånstagarens vistelseort är belägen utanför vederbörande fördragsslutande stats område.
3. Förmåner stadgade i överenskommelser, som ingåtts eller framdeles kunna komma att ingås mellan de fördragsslutande staterna rörande vidmakthållande av rättighet i fråga om socialförsäkring som förvärvats eller håller på att förvärvas, skola av de fördragsslutande staterna utsträckas till statslösa personer, under förutsättning att dessa uppfylla de villkor, som föreskrivits för medborgarna i de stater, vilka undertecknat överenskommelserna i fråga.
4. De fördragsslutande staterna skola välvilligt pröva möjligheterna att så mycket som möjligt till statslösa personer utsträcka förmåner stadgade i liknande överenskommelser, som äro i kraft eller kunna komma att träda i kraft mellan de fördragsslutande staterna och andra stater.
KAPITEL V
Administrativa åtgärder
Artikel 25
Bistånd av förvaltningsmyndigheterna
1. För det fall att statslös person vanligen icke skulle kunna utöva någon viss rättighet utan bistånd av utländsk myndighet till vilken han icke kan hänvända sig, skall fördragsslutande stat, på vars område den statslöse vistas, sörja för att motsvarande bistånd lämnas honom av statens egna myndigheter.
2. Myndighet som avses i moment 1 skall för statslös person utfärda eller låta utfärda sådana handlingar och intyg som vanligen skulle för utlänning utfärdas av hans hemlands myndigheter eller genom dessas förmedling.
3. Handlingar och intyg, utfärdade på sätt nyss sagts, skola ersätta officiella aktstycken, som för utlänningar utfärdats av deras hemlands myndigheter eller genom dessas förmedling, och skola tillerkännas vitsord, intill dess att motbevisning förebringas.
4. Utan att inskränkning göres i bestämmelser till förmån för medellösa personer, må avgifter upptagas för tjänsteåtgärder, som avses i denna artikel, dock att avgifterna skola vara skäliga och motsvara avgifter, som avkrävas ifrågavarande stats egna medborgare för motsvarande åtgärder.
5. Bestämmelserna i denna artikel skola icke föranleda avvikelse från vad som stadgas i artiklarna 27 och 28.
Artikel 26
Rörelsefrihet
Fördragsslutande stat skall tillerkänna statslös person, som lovligen vistas inom dess område, rätt att inom detta välja vistelseort och att röra sig fritt, dock att inskränkningar, som må vara stadgade för utlänningar i allmänhet under samma förhållanden, skola kunna tillämpas.
Artikel 27
Identitetshandlingar
Fördragsslutande stat skall utfärda identitetshandlingar till varje statslös person inom dess område, som icke är i besittning av giltigt resedokument.
Artikel 28
Resedokument
Fördragsslutande stat skall för statslös person, som lovligen vistas inom dess område, utfärda resedokument för resor utanför statsområdet, såvida icke tungt vägande skäl hänförliga till den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen tala däremot; på nu nämnda dokument skola föreskrifterna i bilagan till denna konvention äga tillämpning. Fördragsslutande stat må utfärda sådant resedokument även till annan statslös person inom dess område; särskilt skall fördragsslutande stat välvilligt överväga utfärdandet av resedokument till sådan statslös inom dess område, som är ur stånd att erhålla resedokument från sitt sedvanliga vistelseland.
Artikel 29
Beskattning
1. Fördragsslutande stat skall icke avkräva statslös person andra eller högre avgifter, skatter eller pålagor, under vilken benämning det vara må, än de vilka uttagas eller komma att uttagas av statens egna medborgare under motsvarande förhållanden.
2. Vad i moment 1 stadgas utgör icke hinder för tillämpning i fråga om statslösa personer av föreskrifter i lagar eller förordningar angående avgifter för myndighets utfärdande av handlingar för utlänningar, identitetshandlingar inbegripna.
Artikel 30
Överförande av tillgångar
1. Fördragsslutande stat skall, i den ordning dess lagar och förordningar medgiva, tillåta statslös person att överföra till sagda stat införda tillgångar till annat land, i vilket han erhållit tillstånd att bosätta sig.
2. Fördragsslutande stat skall välvilligt pröva statslös persons ansökan om tillstånd att överföra tillgångar, varhelst dessa må befinna sig och vilka äro erforderliga för den statslöses bosättning i annat land, i vilket han erhållit tillstånd att bosätta sig.
Artikel 31
Utvisning
1. Fördragsslutande stat må icke utvisa statslös person, som lovligen vistas inom dess område, annat än på grund av skäl hänförliga till den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen.
2. Utvisning av den statslöse må endast äga rum i form av verkställighet av ett i laga ordning tillkommet beslut. Såvida icke tvingande skäl hänförliga till den nationella säkerheten tala däremot, skall det tilllåtas den statslöse att förebringa bevisning för att rentvå sig ävensom att föra talan inför och för sådant ändamål företrädas inför vederbörlig myndighet eller inför en eller flera personer, som blivit särskilt förordnade av myndigheten.
3. Fördragsslutande stat skall bevilja statslös person som nu åsyftas skäligt rådrum, inom vilket han må söka erhålla vederbörligt tillstånd att inresa till annat land. Under denna frist äger den fördragsslutande staten gentemot den statslöse vidtaga sådana inre åtgärder, som den finner erforderliga.
Artikel 32
Naturalisation
Fördragsslutande stat skall så mycket som möjligt underlätta statslösa personers införlivande med samhället och deras naturalisation. Särskilt skall fördragsslutande stat bemöda sig om att påskynda naturalisationsförfarandet och att så mycket som möjligt nedbringa avgifterna och kostnaderna för detta.
KAPITEL VI
Slutbestämmelser
Artikel 33
Underrättelser om inländsk lagstiftning
Fördragsslutande stat skall till Förenta Nationernas generalsekreterare insända texten till lagar och förordningar, som den kan komma att utfärda för att säkerställa denna konventions efterlevnad.
Artikel 34
Biläggande av tvister
Tvist mellan fördragsslutande stater rörande denna konventions tolkning eller tillämpning, som icke kunnat biläggas på annat sätt, skall på begäran av tvistande part underställas den Internationella domstolen.
Artikel 35
Undertecknande, ratifikation och anslutning
1. Denna konvention skall hållas öppen för undertecknande hos Förenta Nationerna till den 31 december 1955.
2. Den skall stå öppen för undertecknande av
a) varje stat som är medlem av Förenta Nationerna;
b) varje annan stat som inbjudits att deltaga i konferensen angående statslösa personers rättsliga ställning; och
c) varje stat till vilken inbjudan att underteckna eller ansluta sig må riktas av Förenta Nationernas generalförsamling.
3. Den skall ratificeras och ratifikationsinstrumenten skola deponeras hos Förenta Nationernas generalsekreterare.
4. Konventionen skall stå öppen för anslutning av de stater, som avses i moment 2 i denna artikel. Anslutning verkställes genom deposition av anslutningsinstrument hos Förenta Nationernas generalsekreterare.
Artikel 36
Klausul om territoriell tillämplighet
1. Stat må vid undertecknand eller ratifikation av konventionen eller vid anslutning till densamma förklara, att denna skall utsträckas att gälla för alla de områden för vilkas internationella förbindelser staten i fråga är ansvarig, eller till ett eller flera av dem. Förklaringen erhåller verkan, då konventionen träder i kraft för sagda stat.
2. Vid senare tidpunkt skall sådan utsträckning av konventionens tillämplighet göras genom underrättelse till Förenta Nationernas generalsekreterare och skall erhålla verkan från nittionde dagen efter den dag då Förenta Nationernas generalsekreterare mottog underrättelsen, eller från dagen för konventionens ikraftträdande för ifrågavarande stat, därest denna dag infaller senare.
3. Beträffande områden, till vilka konventionen icke utsträckts vid tidpunkten för undertecknandet, ratifikationen eller anslutningen, skall vederbörande stat överväga möjligheten att snarast vidtaga erforderliga åtgärder för att utsträcka konventionens tillämplighet till områdena i fråga, under förutsättning av samtycke från områdenas regeringar, där sådant av konstitutionella skäl erfordras.
Artikel 37
Klausul om förbundsstater
I fråga om förbundsstat eller stat som icke är en enhetsstat skola följande bestämmelser äga tillämpning.
a) Beträffande de artiklar i denna konvention, vilkas genomförande faller inom området för förbundsstatens lagstiftningsmakt, gäller, att förbundsregeringens förpliktelser i nämnda omfattning äro desamma som de konventionsparters, vilka icke äro federala stater;
b) Beträffande de artiklar i denna konvention, vilkas tillämpning är beroende av lagstiftningsåtgärder inom delstater, provinser eller kantoner, vilka icke enligt förbundsstatens författning äro skyldiga att vidtaga sådana lagstiftningsåtgärder, åligger det förbundsregeringen att så snart som möjligt och med tillstyrkande anbefallning tillkännagiva de ifrågavarande artiklarna för vederbörande myndigheter i delstaterna, provinserna eller kantonerna.
c) Till denna konvention ansluten förbundsstat skall på annan fördragsslutande stats begäran, som förmedlats av Förenta Nationernas generalsekreterare, tillhandahålla redogörelse för lagstiftning och praxis inom förbundsstaten och de rättsliga enheter som bilda densamma, utvisande i vilken utsträckning viss bestämmelse i konventionen blivit genomförd genom lagstiftning eller på annat sätt.
Artikel 38
Förbehåll
1. Vid tidpunkten för undertecknande eller ratifikation av konventionen eller för anslutning till densamma må stat göra förbehåll mot konventionens artiklar med undantag för artiklarna 1, 3, 4, 16 moment 1 samt 33-42.
2. Stat som gjort förbehåll enligt moment 1 må när som helst återkalla detsamma genom meddelande därom till Förenta Nationernas generalsekreterare.
Artikel 39
Ikraftträdande
1. Denna konvention skall träda i kraft på nittionde dagen efter dagen för deponerandet av det sjätte ratifikations- eller anslutningsinstrumentet.
2. För stat som ratificerar eller ansluter sig till konventionen efter deponerandet av det sjätte ratifikations- eller anslutningsinstrumentet skall konventionen träda i kraft på nittionde dagen efter dagen för deponerandet av dess ratifikations- eller anslutningsinstrument.
Artikel 40
Uppsägning
1. Fördragsslutande stat må när som helst uppsäga denna konvention genom en till Förenta Nationernas generalsekreterare ställd underrättelse.
2. Sådan uppsägning träder i kraft för den fördragsslutande staten ett år efter den dag då uppsägningen mottogs av Förenta Nationernas generalsekreterare.
3. Stat som avgivit förklaring eller lämnat underrättelse enligt artikel 36 må när som helst därefter i en till Förenta Sationernas generalsekreterare ställd underrättelse förklara, att konventionen skall upphöra att vara tillämplig på område som avses i artikel 36 ett år efter den dag då generalsekreteraren mottog underrättelsen.
Artikel 41
Revision
1. Fördragsslutande stat må när som helst begära revision av denna konvention genom framställning hos Förenta Nationernas generalsekreterare.
2. Förenta Nationernas generalförsamling skall i förekommande fall föreslå, vilka åtgärder som skola vidtagas med anledning av sådan framställning.
Artikel 42
Underrättelser från Förenta Nationernas generalsekreterare
Förenta Nationernas generalsekreterare skall underrätta alla stater som äro medlemmar av Förenta Nationerna ävensom övriga i artikel 35 avsedda stater om
a) undertecknanden, ratifikationer och anslutningar enligt artikel 35;
b) förklaringar och underrättelser enligt artikel 36;
c) förbehåll och återkallanden enligt artikel 38;
d) dagen då denna konvention enligt artikel 39 träder i kraft;
e) uppsägningar och underrättelser enligt artikel 40;
f) framställningar om revision enligt artikel 41;
TILL BEKRÄFTANDE HÄRAV hava undertecknade vederbörligen bemyndigade ombud undertecknat denna konvention på sina regeringars vägnar,
SOM SKEDDE i New York den 28 september 1954 i ett exemplar, vars engelska, franska och spanska texter äga lika vitsord, och vilket skall förbliva deponerat i Förenta Nationernas arkiv; bestyrkta avskrifter därav skola översändas till alla medlemmar av Förenta Nationerna och till övriga i artikel 35 avsedda stater.
Bilaga
§1
1. Uti artikel 28 i denna konvention omförmält resedokument skall utvisa, att innehavaren är en statslös person i den mening detta uttryck tillagts i konventionen den 28 september 1954.
2. Dokumentet skall vara avfattat på minst två språk, varav det ena skall vara engelska eller franska.
3. Fördragsslutande stat skall överväga lämpligheten av att antaga härvid såsom förebild fogade formulär.
§2
Med förbehåll för gällande bestämmelser i den stat, som utfärdat dokumentet, må barn införas i ett för endera av barnets föräldrar utfärdat resedokument eller, där särskilda skäl föreligga, i resedokument utfärdat för annan vuxen person.
§3
Avgift för dokumentets utfärdande skall icke överstiga den för hemlandspass fastställda lägsta avgiften.
§4
Utom i särskilt bestämda fall eller i undantagsfall skall dokumentet vara giltigt för största möjliga antal stater.
§5
Dokumentet skall hava en giltighetstid av minst tre månader och högst två år.
§6
1. Förnyande eller förlängning av dokumentets giltighet tillkommer den myndighet, som utfärdat detsamma, så länge innehavaren icke lovligen bosatt sig på främmande territorium och så länge han lovligen uppehåller sig inom sagda myndighets område. Under enahanda betingelser ankommer utfärdandet av nytt dokument på den myndighet, som utfärdat det föregående dokumentet.
2. Diplomatiska eller konsulära representanter må bemyndigas att för en tidrymd icke överstigande sex månader förlänga giltighetstiden för resedokument, vilka utfärdats av deras respektive regeringar.
3. Fördragsslutande stat skall välvilligt pröva möjligheterna att förnya eller utsträcka ett resedokuments giltighetstid eller att utfärda nytt sådant för statslös person, vilken icke längre lovligen uppehåller sig inom vederbörande stats område, därest den statslöse är ur stånd att erhålla ett resedokument från den stat, inom vilken han har lov att vistas.
§7
Fördragsslutande stat skall erkänna giltigheten av sådana dokument, som utfärdats i enlighet med föreskrifterna i artikel 28 i denna konvention.
§8
Vederbörande myndigheter i stat, dit en statslös person ämnar begiva sig, skola, därest de äro beredda att låta honom inresa och visering är erforderlig, förse hans dokument med bevis om visering.
§9
1. Fördragsslutande stat åtager sig att meddela genomresevisering för statslös person, som erhållit visering för den slutliga bestämmelsestaten.
2. Sådan visering må vägras på samma grunder, som skulle rättfärdiga avslag på en viseringsansökan från varje annan utlänning.
§10
Avgift för meddelande av utrese-, inrese- eller genomresevisering skall icke överstiga den för visering av utländska pass fastställda lägsta avgiften.
§11
När statslös person har bytt vistelseort och lovligen bosatt sig inom annan fördragsslutande stats område, skall ansvaret för utfärdande av nytt dokument i överensstämmelse med stadgandena och förutsättningarna i artikel 28 åvila vederbörande myndighet inom sagda område, till vilken myndighet den statslöse skall vara berättigad hänvända sig.
§12
Myndighet, som utfärdar nytt dokument, skall infordra det tidigare dokumentet och återställa det till den stat, vilken utfärdat detsamma, därest i dokumentet angives att det bör sålunda återställas; i annat fall skall myndigheten infordra och ma-kulera det.
§13
1. Ett i enlighet med artikel 28 i denna konvention utfärdat resedokument skall, såframt det ej innehåller en förklaring i motsatt riktning, berättiga innehavaren att återvända till den utfärdande statens område när helst han så önskar under dokumentets giItighetstid. I varje fall skall den tidrymd, inom vilken innehavaren skall äga återvända till den stat, som utfärdat dokumentet, icke understiga tre månader, med undantag för det fall att den stat, till vilken den statslöse avser att resa, icke kräver att resedokumentet medgiver sådan rätt att återvända.
2. Med förbehåll för vad i föregående moment sägs må fördragsslutande stat kunna kräva, att den, för vilken resedokument utfärdats, iakttager de formföreskrifter, vilka kunna stadgas för personer, som utresa ur eller återvända till dess område.
§14
Med förbehåll blott för vad som stadgats i § 13 skola föreskrifterna i denna bilaga icke i något hänseende inverka på de lagar och bestämmel- ser, som fastställa villkoren för inresa till, genomresa av, uppehåll och bosättning på samt avresa från fördragsslutande stats område.
§15
Varken utfärdandet av dokument eller däri verkställda anteckningar bestämma eller påverka innehavarens rättsliga ställning och i synnerhet icke frågan om medborgarskapet.
§16
Utfärdandet av dokument giver icke innehavaren någon som helst rätt till beskydd av diplomatiska eller konsulära representanter för den stat, som utfärdat detsamma, och medför icke, ipso facto, rätt för dessa representanter att utöva skydd.
1) Översättningen i enlighet med den i K. prop. nr 170 till rikdagen 1964 intagna texten [tillbaka]